I’m not fully happy with my previous post. I did the research and found some of what I was looking for and thought I’d do a post on that and then do a follow-up when I’d read the book. But I need to put more time into my posts. The last one was far too long for the information it contained. I think it holds the standard of something I would turn in at school, but there only one person is going to read it and that person is paid to read it. Now I want lots of people to read it and they have no incentive at all to do so.

Anyways, I think I failed at really getting to the heart of the matter and touching what really matters to me.

The question still remains of why one would start a business in Japan as opposed to the U.S. The U.S. has better opportunities, that is why I constantly compare the situation to them. So why not just set up a business there to start with?

I want to get to know more about what Japan can offer an entrepreneur that other countries can’t. It’s a different market, they have different values and different problems. It might be easier to make an impact in Japan? I don’t really know. There might be advantages of lower competitiveness since entrepreneurship isn’t as widespread.

What I do know is that Japan has a huge mobile market. So maybe the best location to set up shop is based on your idea?

I will try to refine my writing and thinking in the continued chase of answering these questions.

Moleskine is the legendary notebook used by European artists and thinkers for the past two centuries, from Van Gogh to Picasso, from Ernest Hemingway to Bruce Chatwin. This trusty, pocket-size travel companion held sketches, notes, stories and ideas before they were turned into famous images or pages of beloved books.

Ganska grym marketing replik.

Vid många tillfällen i mitt liv har jag försökt föra anteckningar i sådana här små anteckningsblock. Jag älskar idén av hela grejen och jag tycker det är skitcoolt med folk som klarar att regelbundet föra ner alla tankar och allt de ska göra och dylikt på papper. Sålänge det är någorlunda “nödvändigt”. Jag gillar inte poänglösa todo-listor med saker som “ska göras i framtiden”. Antingen gör man något eller så gör man inte det. Däremot är det väldigt bra för att anteckna vad man vill göra. Den har många syften, praktiskta och i rent syfte att rensa huvudet så att man kan sova lättare.

Problemet för mig har alltid varit att jag aldrig klarat av att skriva i den. Antingen har jag inget att skriva eller så har jag liksom aldrig lyckats ta den med mig överallt, så jag har aldrig haft den till hands när jag behövde skriva något. Vi får se om denna gången blir annorlunda, förmodligen inte, men det är ändå kul att ha en!

I got a comment on my previous post about getting more comments.
In this comment i got a suggestion to change my language to english to get a wider audience and perhaps then recieving more comments aswell.

This blog has always been a place for me to just post what i feel like and i have it mostly because of myself but also for my friends and family to keep up with my life a bit.
Especially now when i’m here in Japan.
I think i only have one reader that can’t speak Swedish and honestly, you seem to be able to read the posts fine anyway :p

But, i’m open, so i’m calling out to my readers to decide. Give you’re vote in a comment saying what language i should use.

Det visade sig att jag fortfarande hade lite regelbundna besökare kvar.
Lite folk jag känner typ, jag kan se att det har kommit folk ifrån Moas blogg och ifrån Daniels blogg. Dessutom kommer det lite folk från google och några från last.fm. Men huvuddelen av besökarna är ändå direkt-besökare, dvs. de skriver in adressen själv.

Intressant med tanke på hur lite jag skriver.

Men om du har lite tid över så tryck på “pull” på den här sidan för att få fram länkarna till deras bloggar och gå in och titta, de är mycket aktivare än vad jag är.

Jag har lyssnat på rätt mycket böcker på jobb vid det här laget.
Det är väldigt skönt faktiskt och är någonting jag har kommit till att värdera ganska högt. Jag vet inte varför, men jag gillar att lyssna på det dels för att det är en del spännande historier, men mest för att man blir mer literärt utbildad. Man kan ju inte säga att man har läst böckerna, men man har hört orden som står i boken, så att man kan ju åtminstone säga att man kan innehållet. Det går att konversera om det och man kan dra referenser till olika verk och sånt. Det är kul att vara allmänbildad, även om man framstår som en snobb och know-it-all.

Jag har alltid varit rätt så påpekande och noggrann med språk, besserwisseraktig nästan. Oftast inte så mycket på andra men desto mer på mig själv, och speciellt när det står fel i tidningar och officiella publikationer och sånt, stavfel eller meningsbyggnadsfel får inte existera i officiella sammahang. Får man betalt för att skriva ska man fan inte göra fel.
Men hur som helst, på senare tid känns det som att min noggrannhet ökat, jag känner ibland att jag skulle kunna jobba som korrekturläsare. Nackdelen är att jag tycker oftast det är fruktansvärt tråkigt att läsa. Jag tror den huvudsakliga bidragande faktorn till att jag läser så sakta är just att jag läser ganska noggrant. Även i böcker kan jag upptäcka stavfel. Men jag vet inte, just nu önskar jag i alla fall att jag hade haft en grundligare grammatisk utbildning, jag känner ju nätt och jämnt till de tre grundläggande ordgrupperna.

Jag känner för att skriva en bok själv, men jag vet inte om vad.
Men hur jävla svårt kan det va?

Det är mitt resonemang till det mesta, jag tror jag kan klara av allt i världen med enbart detta som argument: “Hur svårt kan det va?”
Och det är inte ens ett argument.