Jag letar efter ett ord. Man lär sig det i Svenska B, den är en skriv-stil. Det finns en speciell stil där man bara skriver ner den man tänker rakt upp och ner och bara låter tankarna flöda och skriver exakt så som man tänker. Detta kallas någonting.
Vad?

Tills den frågan är besvarad så jag kan skriva det inlägget jag tänkte skriva egentligen får ni ett annat trevligt ord:

AFORISM		© Svenska Akademien, uppdaterad:2006-08-28 [Webbversionen är inte slutkorrigerad.]
SPALT:	[A400]	[tryckt år 1898]

---

UTTAL: f¹åris⁴m l. -or- I. -ωr- (afåri’ssm DALIN (1850)), r. (m. DALIN (1850)); best. -en; pl. -er.
ETYMOLOGI: [af t. aphorism, fr. aphorisme, af mlat. aphorismus, gr. ἀφοϱισμός af ἀφοϱίζειν, eg. begränsa, afskilja]0)


BETYDELSE: sats l. mening, som i (strängt begränsad l.) sammanträngd form, vanl. utan utfördt bevis, vill framställa ngt tänkvärdt; lärosats, tänkespråk, “tankespån”.

REDAKTIONSEXEMPEL: Det är från den grekiske läkaren Hippokrates‘ aforismer, som alla senare aforismer hafva sitt namn. HOLMBERG (1795, under aphorisme). Aphorismer och Paradoxer. (1824, boktitel). Må man icke anse förmätet, att vi på Linnés vis framställa vår åsigt i form af aforismer. FRIES Utfl. 1: 152 (1843).

• Pedagogik i aforismer (1872, boktitel).

Jag funderade nyss angående påstående, deras validitet och säkerhet.

Jag har gjort många påståenden genom tiderna som visat sig vara väldigt falska. Just nu tänkte jag inte dra upp några specifika exempel men ni har säkert exempel ni kan tänka på själva som ni själv har tillverkat.

Jag har genom tiderna försökt dra mig från att yttra påståenden som jag vet kan bli falska i framtiden. Alltså tidsbaserade påståenden, åtminstone de som grundar sig i väldigt långa tidsperspektiv (orden alltid och aldrig till exempel).
Detta är ett ämne som jag tillägnat mycket tanke, speciellt då jag var i ett förhållande och någon gång då och då råkade yttra ett av de här förbjudna orden.

Jag vill i följande text försöka bevisa att dessa uttryck inte är några man skall undvika, då påståendena inte förändras i validitet utan det är enbart förutsättningarna och omständigheterna som förändras.

Jag har kommit fram till att påståenden är mycket som matematiska formler.
Man ställer upp ett påstående baserat på ett antal variabler som man antar värdet på.

Detta betyder att jag kanske till exempel drar ett påstående som:
“Jag kommer aldrig såra dig”

Detta påståendet är baserat på en del variabler, vissa självklara och konstanta som vem ‘du’ är och innebörden av ‘aldrig’, vilket i ett normalt exempel innebär så länge som vi båda kommer att känna varandra.

Redan från grunden ser vi här att variabeln ‘du’ ses som en konstant. Under förutsättningen att människan man säger detta till förändras kan påståendet komma till att bli “falskt”. Till exempel om den personen man riktar sig till begår en hemsk handling mot en älskad eller om den personen man riktar sig till sårar en själv på något hemskt sätt först. I dessa fallen kan det ju på så sätt komma upp omständigheter då man faktiskt är tvungen att såra motparten.
Det finns ett oändligt antal exempel på hur människan man riktar detta till förändras och validiteten av påståendet ser ut att förändras.

Jag skall nu argumentera för att påståendet dock behålls sant, detta genom att visa ett kort exempel på en matematisk ekvation.

5 = Y + Z
5 är här påståendet, Y och Z är påståendets variabler som vi antar ett värde på.
I det här exemplet antar vi variablernas värde till;
Y = 3;
Z = 2;
Vi får alltså ett sant påstående där 5 = Y + Z.

Men om vi nu antar att personen vi riktar detta till, Y, förändras på ett av ett oändligt antal sätt till 4 kommer vi få konsekvensen att
5 != Y + Z

Vårt ursprunliga påstående stämmer alltså inte med de antagna värdena.
Men vårt ursprunliga påstående 5 = Y + Z är ju fortfarande sant, det är nämligen så att den här ekvationen har ett oändligt antal lösningar (om vi räknar med decimaltal).

Det är alltså de antagna värdena som är fel.

Vilken matematiker som helst skulle säga att 5 = Y + Z är en helt valid ekvation, men i fallet då vi har antagit värdena 4 och 2 på Y och Z blir ekvationen falsk.

Ekvationen är alltså grundläggande korrekt, våra antaganden är fel.

Detta innebär att oavsett vilket påstående vi gör i livet där påståendet innehåller ett antagande om framtiden, så kommer detta påståendets förutsättningar enbart vara statistiskt korrekta. Vi chansar alltså på att förutsättningarna kommer vara såhär.

I korta tidsperspektiv kan detta verka trivialt, men i påståenden som innehåller alltid och aldrig kommer vi alltid ha fel och aldrig ha rätt.

Varför skall vi då yttra dessa saker om vi alltid kommer att ha fel?
Jag visade tidigare att det inte är påståendet som är grundläggande felaktigt utan det är påståendets förutsättningar, det är våra antanden som är inkorrekta.
Därför ges alla typer utav dessa påståenden med en underförstådd överenskommelse.

“Jag kommer aldrig såra dig. [Under förutsättningen att varken du eller jag förändras]”

Så fort ‘du’ eller ‘jag’ förändras kommer påståendets förutsättningar förändras och våra antaganden är icke korrekta, detta lämnar påståendet meningslöst och det löses upp och är så kallat icke-gällande längre.
Om vi fortfarande anser, under de nya förutsättningarna, att påståendet gäller måste påståendet upprepas, om detta görs underförstått av båda parterna är detta alldeles utmärkt. Men om någon av vardera part betvivlar att påståendet gäller under de nya förutsättningarna måste det upprepas verbalt.
Om då i detta exempel jag fortfarande anser att jag inte kommer såra dig och ‘du’ betvivlar att detta gäller under de nya antagandena måste jag upprepa påståendet verbalt.
I den här handlingen av att upprepa utförs en aktion motsvarande att ändra siffran 5 i vår exempelekvation.

Häng med nu och tänk lite extra noga för här är slutsatsen:

Detta innebär alltså att vid ett upprepande av ett påstående med förändrade antaganden och förutsättningar, även om det så är exakt samma ord, kommer påståendet i sig själv förändras.

Jag mottar väldigt gärna kommentarer på detta inlägg.

Daniel Sundström är en man som jag lärt känna genom organisationen DreamHack, där han skapade ytterst kluriga, spännande och välgenomtänkta uppgifter till spelet The DreamHack Game, som jag senare fick ärva av honom. Jag jobbade under honom förr i tiden som programmerare, numera är jag programmerare och uppgiftsskapare, men gör inte jobbet lika bra.

På senare tid har jag upptäckt mer och mer att Daniel är något av en förebild för mitt eget psyke. Detta är en man som lyckas arbeta 20 timmars dagar, vara social och ändå ha tid till att tänka efter och reflektera över vardagen och livet.

Läs följande artikel och begrunda om ni själva skulle kunna skapa något sånt här vid sidan av ett heltidsarbete som kräver över det normala av ens fysiska och psykiska förmåga.

Äventyrets Psykologi (a work in progress)

Välgenomtänkt, välskrivet och innehåller många saker som tål att tänkas på.

Det är en sak jag inte håller med om dock, att gå i skolan och söka kunskap är inte enbart en investering i framtiden. Jag håller med om att det kan verka så på ytan, speciellt när det är ämnen man inte har ett intresse av i sig.
Men utbildningen är snarare någonting som får dig att reflektera, någonting som är nödvändigt för att människan överhuvudtaget skall kunna existera och för att vi skall vara kapabla till att ta egna beslut som är baserade utifrån våra egna åsikter.
Utbildning kan vara indoktrinerande och hjärntvättande, men en allmänbildning ger oss möjligheten att bedöma ett objekt eller en situation ur flera vinklar och hjälper oss att skapa rätt uppfattning och ta rätt beslut.

Utbildning för mig är dessutom en jakt, en utmaning. Att lära sig mer innebär att man får större föreståelse, större förståelse ger större inblick och en bättre helhetsbild. Detta är någonting som påverkar oss i nuet, en större helhetsbild upplever jag ger en tendens till större livsglädje.
Utbildning i sig, är ett äventyr, en mental resa mot ett okänt mål.

Definitionen av ett äventyr som en fysisk resa anser jag bör utökas till mentala såväl som fysiska äventyr.

Men då uppstår ju problemet som essän tar upp att begreppet äventyr blir fruktansvärt “urlakat” och kan innebära vad som helst i princip.

Kanske man här måste göra skillnad på äventyr och utmaning, två begrepp som är varandras syskon. Två begrepp som är oerhört lika. Jag anser inte att ett äventyr är ett äventyr om det saknar utmaning. Men jag tror inte jag kan säga vice versa. En utmaning kan vara en utmaning utan att det behöver vara ett äventyr.

I det här fallet kvarstår då Daniel’s definition av ett äventyr och “mentala äventyr” är utmaningar. Det är en mental resa på vars väg man möter motgångar och svårigheter. Men trots allt ingenting som skulle vara intressant att skriva en bok om, och därav snarare en utmaning än ett äventyr.

Hur som helst anser jag artikeln väl värd att läsa minst 2 gånger och bör betraktas och tänkas igenom väldigt noggrant.
Jag personligen skall läsa den igen imorgon efter ytterligare reflektion.

Daniel är samma ålder som mig, trots detta känns det som han är mer mogen, smartare, bättre påläst, bättre allmänutbildad och ändå har fötterna på jorden.
Jag skulle kunna lära mig en läxa eller två av honom.
Hur kommer det sig att människor av samma ålder kan skilja så mycket?
Gener eller miljö?
Den eviga frågan.

Efter ett samtal med Jessica, och ett ännu längre samtal med Jonas om förhållande, tjejer och sex så har jag kommit fram till en rad saker om förhållande och min förhållning till dem.

I början av tvåan till mitten av trean hade jag ett och samma förhållande.
Under det senaste halvåret i trean har jag haft sällskap av det motsatta könet, myskvällar med film, tjejkompisar och dylikt, men absolut inte velat ha ett förhållande.
Efter ett halvår nu med singelliv så känner jag att jag börjar sakna fördelarna med ett förhållande.

Förhållande har både fördelar och nackdelar.
Fördelar med ett förhållande är framförallt någon att ge sin kärlek till. Där finns stabilitet, alltid någon där som stöttar dig, alltid någon där som säger att du är bäst och som säger att det inte finns någon annan som dig. Du har alltid någon där när du vaknar, du har någonting att leva för och någon som lever för dig (i det ideala förhållandet). Du får sex med någorlunda regelbundet intervall och du har alltid någon krypa in i famnen hos när det är kallt ute.

Nackdelarna med ett förhållande är framförallt att det är frihetsbegränsande.
Detta är ett väldigt trixigt ämne att prata om, det är åsikter som snabbt förändras mellan olika lägen och det är saker som varierar på vem man har förhållandet med.
Men med frihetsbegränsande menar jag sammandraget att man inte kan göra vad man vill, man måste tänka på sin partner. När man är ute och festar kan man inte kyssa någon, man kan inte ha en myskväll med en tjej och om en partner är svartsjuk så kanske det kan vara svårt att gå på bio med någon av det motsatta könet och krama någon annan så mycket man vill utan att behöva tänka på sin partner.
Som jag sade tidigare, detta är saker som ändras snabbt, när man är i ett förhållande (det ideala förhållandet återigen här) så vill man inte kyssa någon annan, så det problemet försvinner. I det ideala förhållandet är partnern inte heller så svartsjuk att man inte får krama vem man vill, gå på bio eller ha filmkväll med vem man vill utan att tänka på sin partner. Så dessa saker kan man alltså fortfarande göra med rent samvete.
Fortfarande anser jag att det kan vara något frihetsbegränsande.

Med allt gott följer något ont.
Så är det, detta är en konstant sanning.

Den stora frågan är, väger fördelarna över nackdelarna?

Svaret på den här frågan är aldrig entydigt och varierar från person till person, från förhållande till förhållande och från erfarenhet till erfarenhet.
I mitt tidigare långa förhållande tyckte jag att fördelarna övervägde nackdelarna med mått mätta i ljusets hastighet. Mot slutet av förhållandet jämnade det ut sig något men summan (fördelar (+) minus nackdelar (-)) fortfarande var positiv. Efter ett förhållande förändras människor något fruktansvärt, fruktansvärt snabbt och fruktansvärt mycket. Den personen jag var tillsammans med är inte idag samma person och jag tror inte summan fortfarande skulle vara positiv. Dock är tillbakablicken fortfarande positiv.
Det utormordentligt sköna med minnen är att de aldrig förändras, minnen är konstanta, har man ett positivt minne är minnet alltid positivt.

Att leta efter en partner innebär att leta efter ett förhållande där summan är positiv.

Det ideala förhållandet för mig är det förhållandet där summan är utan tvekan positiv.
Obestämdhetslagen säger att ett mått aldrig är konstant utan har viss obestämdhet (detta förstår man bäst om man har läst Fysik B), på grund av denna obestämdhet så måste förhållandet vara mycket positivt, förhållandet F >> 0.

Så om F >> 0 så är det ingen tvekan att förhållandet är värt.
Finns ingen tvekan att förhållandet är värt så finns det inte heller någon begäran att kyssa någon annan eller vara med någon annan sexuellt. Om förhållandet får en negativ summa eller ligger så nära noll att obestämdheten kan lägga förhållandet på den negativa sidan kommer bör man tänka om förhållandet och eventuellt göra slut på det.

Förhållande är någonting som är väldigt svårt att diskutera, alla har olika synpunkter på vad ett bra förhållande är. Alla ser olika fördelar och nackdelar med ett förhållande.
Alla har olika erfarenheter, goda och onda, alla letar efter någonting.
Något som är naturligt för människan är att längta efter något som den inte kan få, á la “gräset är alltid grönare på andra sidan”, detta i förhållande till tidigare erfarenheter och nuvarande sociala status (hos både vänner och det andra könet) tror jag avgör om en människa letar efter ett förhållande eller inte.

Något som jag tror är otvivelaktigt är dock som jag nämnde tidigare Den slutgiltiga frågan.
Den frågan som alla ställer sig inför ett förhållande, den frågan som alla försöker besvara innan de tar steget ut i kärlekslandet och ger sig ut på de riskfyllda markerna i hjärtat.
Den frågan är:

Är fördelarna större än nackdelarna?

Svaret blir olika beroende på vilken person man står inför, olika beroende på längtan, olika beroende på det momentana ögonblicket i livet.
De här sekunderna kan jag ärligt skriva att jag anser inte att F >> 0
Fördelarna överväger inte nackdelarna just nu.
Om 3 sekunder kan jag tycka annorlunda, beroende på vem jag står inför och de erfarenheter som de nästkommande 3 sekunderna kommer med.

Jag hoppas bara, när jag väl har tagit beslutet att fördelarna överväger nackdelarna, att du jag står inför tar samma beslut.

På grund av vissa tolkningar så tillägger jag att jag inte anser att man skall analysera ett förhållande, där skall man gå efter vad som känns rätt.
Jag anser dock att man skall analysera sig själv för att veta om man är redo för ett förhållande.