Creativity:

the process by which one utilizes creative ability

http://dictionary.reference.com/browse/creativity

I’ve been keeping quite busy lately. As a sort of surprise, school is becoming more work. It’s not necessarily harder, but just more work. I have to spend a lot more hours. Which leaves me with a very few amount of hours to be home before I go to bed.

This is a stage in life which… strangely enough; I kind of like. Maybe not being in school all day, but at least being busy. I think Emanuel explains it very well in his latest post (including a hand-drawn graph!) over at eferm.com.

He comes (with the help of the notorious _why) to the conclusion that a person who creates things, have private projects running and actually produce something real is defined by their creations instead of something as, to me, extremely non-defining as school or music taste.

To tie together with my quote from the dictionary. Creativity is something often used for artistic people and people with huge abilities to inspire emotion by way of expressing themselves through creation. I would not call myself a creative person, but after reading “the process by which one utilizes creative ability”. I must say that I am quite familiar with this process, so perhaps I am indeed a creative person? I don’t know. I just know that I like to create, and I would much rather be defined by my creations than by my age and preference in clothes.

While you ponder this bit of philosophy, I shall leave you with my latest bout of creativity – which will be put up on location at the DreamHack event:

En av anledningarna till att jag inte gillar Sverige alls är att vi inte utvecklas, överhuvudtaget. Allting står helt still. Blev tipsad av Emanuel om en video av en snubbe som stod och förolämpade Sverige och vår inbillade elitism, men för mig kom han inte med något nytt. Jag vet att vi inte är bäst och utbildar bäst ingenjörer. Han kom dessutom med få lösningar på problemet och verkade mest njuta av att sätta dit folk med att de inte kunde meningslös allmänbildning.

Dock hittade jag en annan lite längre video av honom. 34 minuter intressant argumentation om varför Sverige inte är så bra, och därmed också vad vi behöver göra för att bli bättre. Jag kan inte hålla med honom mer. Väl värt en titt!

Work expands so as to fill the time available for its completion.

En väldigt intressant princip som gäller nästan överallt. Det känns som en ganska allmänt känd grej att ju mer tid man allokerar till någonting desto mer tid kommer det ta att göra det. Men jag har aldrig riktigt sett det uttryckt i en mening sådär.

Det finns en mer generaliserad version som lyder:

The demand upon a resource tends to expand to match the supply of the resource.

Vilket är ännu mer välsagt. Vad man har i tidsväg är verkligen vad man spenderar. Jag har svårt för att försöka förklara detta i mina termer just nu. Jag kan inte tänka på konkreta exempel. Men det finns en variant på den som jag kan relatera till ännu bättre:

A second aphorism, attributed to Parkinson and sometimes called “Parkinson’s second law”, is “expenditures rise to meet income”. A similar situation exists with time: the more available, the longer a job takes.

Utgifter ökar alltid för att matcha inkomster, oavsett hur mycket pengar du har (inom vissa rimlighetsgränser) kommer du alltid att vara “fattig”. Med fattig här menar jag inte olyckligt så på något sätt, utan mer i form av att man inte anser att man har tillräckligt med pengar.

Parkinsons Lag, mycket väl värt att filosofera över.

Kan man ha för avsikt att göra någonting utan tankar för att utföra det.

Exempel:
Kan man ha för avsikt att plocka upp en stol och kross ett fönster men under hela handlingen inte ha några medvetna tankar om att utföra det? Dvs. ha avsikten och utföra allting och under hela tiden bara tänka på en enskild meningslös sak, som en blomma eller hur man andas, eller ingenting alls.

Människor har extremt svårt för att inte tänka på något alls, det är därför buddhister sitter i tempel i åratal för att försöka uppnå det. Vilket tyder på att vi alltid vill ha någon medveten tanke. Skulle man då till exempel kunna styra sina medvetna tankar till att koncentrera sig på en sak, som en blomma eller en vägg.
Samtidigt som man koncentrerar sina medvetna tankar skulle man då kunna förtrycka andra tidigare medvetna tankar till undermedvetna handlingar.

Så man medvetet undertrycker andra handlingar.

De flesta klarar av att cykla undermedvetet. Vi slutar tänka “Jag trycker ner pedalen, balanserar med kroppen och styret, trycker ner andra pedalen, skiftar vikten hitåt” osv..
Det här innebär ju att vi kan teoretiskt förflytta medvetna tankar till omedvetna. Vi har fortfarande för avsikt att cykla men vi slutar tänka på det.

Frågan är, kan man göra samma sak med valfri avsikt utan en fler-månads-period av inlärning och träning för att göra det undermedvetet?

Skulle det vara möjligt skulle det få många intressanta konsekvenser. Vill gärna ha input på denna frågan så kommentera gärna.

Jag valde ut en god dryck, i detta fallet en god skogsbärs-cider. Fyllde iPoden med Alan Watts, en fantastisk professor (tror jag han är) och filosof.

Ett exempel på hans fantastiska filosoferande:

Fyllde badkaret med varmvatten. Släckte ljuset och lade mig i vattnet och lyssnade på diskussioner om identitet och buddhism.

Det var så mörkt att jag nätt och jämnt kunde se skuggan av handen framför ansiktet. Med vidöppna ögon såg jag ingenting överhuvudtaget oavsett vart jag vände huvudet. Det var enormt avslappnande!
Först var det lite läskigt faktiskt, det är en känsla man inte är van vid. Det var en skrämmande inblick i hur det skulle kännas att helt plötsligt bli blind. Men efter 5 minuter så bara släppte allting och jag låg bara med ögonen öppna och stirrade ut i ingenting. Fantastiskt skönt.

PS. Titeln på inlägget är från “The Raven” av Edgar Allan Poe

Det känns som att tiden börjar dra ut, gå långsammare.
Det är skönt, på ett sätt, det känns som att jag har bättre koll på vad jag behöver göra, på vad jag hinner göra.

Det känns som att om jag inte hade haft ARKAD och DH hade jag haft sjuuukt mycket tid till skolan. Kanske till och med hunnit göra något annat också, men vet inte direkt vad det skulle vara. Efter jag varit på föreläsning av Jonas Birgersson och idag en annan entreprenör, som jobbar med ECO TECH och håller på med massa andra investeringar och projekt,  så börjar jag känna att jag vill komma igång med någon egen verksamhet igen. Men inte att jag vill sitta och jobba utanför skolan, inte som innan, inte jobb. Utan bara försöka få fram någon idé, jobba med att försöka rita upp någonting som kan funka. Men hur jobbar man med det?

Sätter man sig ner och filosoferar?
Vad har man för metod för att komma på någonting kul?

Jag stod och kollade mig i spegeln nu innan jag skulle lägga mig.
Rensade huvudet på tankar för att försöka få fram vad jag kände.
Det som kom fram var “Thank god it’s friday!”

Som den vetenskapsentusiast jag är kontrade jag mig själv direkt med att jag inte tror på en gud och att jag inte borde säga Thank god. Typ “Thank science..” istället.

Sen kom jag på att det är inte vetenskap som gör att vi har helg, söndag är inte ett logiskt påfunn till exempel.
Hade det varit upp till vetenskapen hade vi förmodligen jobbat alla dagar, men lite mindre varje dag. Det vore ju det mest logiska, kanske det psykologiskt mest inkorrekta så det är möjligt att vi hade kommit fram till att vi mår bäst med en 2-dagars helg ändå.

Men som samhället är skapt idag beror helgen på kristendomen.

Så det är verkligen:

Thank god it’s friday!

Jag stod och kollade mig i spegeln och tänkte:
“Varför växer håret på hakan mycket snabbare och kraftigare än resten av ansiktet?”
“Well, vad som nu skapade våra kroppar tyckte väl det var kul att skapa oss med massa felaktigheter.”
Men sen tog rationella Fredrik över, då jag är evolutionist och inte religös, och tänkte:
“Eller ja, det är väl snarare så att den som skapade våra hjärnor tyckte det var kul att skapa den så att vi konstant skulle hitta fel med oss själva.”

I det spåret fortsatte jag sen och tänkte:
“Vi har ju kvar så jävla många meningslösa saker från förr i tiden, kroppshår, naglar.. osv..”
“Hmm, dåligt självförtroende är kanske också en kvarleva från en tid mer lämpad för det.”

I dagens samhälle fyller dåligt självförtroende ingen funktion, eller “dåligt självförtroende” är väl kanske att ta i, men egenskapen att hitta fel med oss själva.
Men hur var det förr?

Borde det inte ha hjälpt grottmänniskorna att överleva om de upptäckte ett fel med sig själva som de hade kontroll över. Om de hade en nagel som var 4cm lång av någon anledning så kanske de såg detta och tänkte “men sådär borde det ju inte vara” och slipade ner den så att det var mer praktiskt. Detta borde rimligtvis ha hjälpt dem att överleva i det långa köret.

Problemet är att idag har vi inga defekter som hindrar oss att leva ett produktivt liv. De sakerna som skulle ansets olämpliga för 100 000 år sedan finns i största sannolikhet inte idag, men instinkten att hitta fel med oss själva ligger kvar.

Kanske är dåligt självförtroende en kvarleva av en gången tid, ett evolutionistiskt verktyg som vi inte slängt ut ur våran “bra-att-ha” låda än.

Jag tänkte försöka ge mig på att beskriva humör (relaterade till kärlek) i en formel.

Premiss

Det finns 4 humör, dessa humören är enbart baserade på nuläget och tar inte hänsyn till framtiden.
Det vill säga det är “hur jag känner mig exakt just nu, utan betraktelse för hur min historia eller framtid ser ut”.

De fyra humören är dessa:
A. Jag har flickvän som jag känner mig stabil och trygg med.
B. Jag är ensam.
C. Jag är kär i någon (eller vill vara kär i någon).
D. Jag har flickvän som jag är ostabil och otrygg med. (Det vill säga flickvän jag “bråkar” med.)

Humören är rangordnade som skrivna ovan, överst är bäst.

Jag myntar ett begrepp som heter humörsenhet.
0 humörsenheter motsvarar ett medelläge, a.k.a. lagom.
1 humörsenhet motsvarar alltså ett ganska bra humör, 2 motsvarar väldigt bra osv..

Kruxet med formeln ligger här, men det är även här formeln görs personlig.
1 humörsenhet motsvarar olika starka känslor hos olika människor.

Min rangordning (det vill säga mina definitioner av ovan nämnda känslor) av ovanstående är följande.

Argument

Jag vill argumentera att känslor, oavsett antal humörsenheter och oavsett känsla kommer att minska i humörsvärde med tiden. Här kommer problem #2 med formeln, den är baserad på statistiskt värde.
Eftersom att formeln är baserad på psykologi är tyvärr statistiskt värde det enda värdet som är acceptabelt med modern teknik. Problemet här i ligger alltså således inte så mycket i att det är baserat på statistik, utan snarare att det är enbart baserat på min statistik, som dessutom bara är genererad från en person.

Men såhär ser ursprungsvärdena ut:
Det tog mig 6 månader att gå från b till c.
Humöret minskade alltså med 1 enhet på 6 månader, eller 1/180 humörsenheter per dag.

Formel

Som ni ser ifrån detta kommer en känsla klart och tydligt minska i en konstant hastighet.
I enlighet med:

Där x är given dag, y är humöret för given dag och m är ursprungshumöret.

Program (humor)

Jag tänkte med detta ge mig på att försöka skapa ett program som håller humöret på topp.
Det utgår ifrån att man i ett förhållande inte vill bråka särskilt ofta, men inte komma ner till en sådan punkt att man mår lika bra som om man inte skulle haft förhållandet, det vill säga man vill fortfarande vara glad att man har den andra. Eftersom i princip hela mänskligheten tar ordspråket “Omväxling förnöjer” på allvar, tänker jag göra detsamma. Jag påstår att vid känslobyte nollställs ursprungskänslan till sitt ursprungliga värde.
Tyvärr kan jag inte få indenteringen att funka, så det blir jävligt ful kod.

class kärleksliv{

glad_tillsammans() {
while y > 0 (x < 360)
happy times
x + 1
end
#när det har kommit hit har det gått ett år, detta är
#maxlängden det får gå i ett förhållande utan ett bråk.
goto ledsen_tillsammans()
}

ledsen_tillsammans() {
bråka
while problem != löst
prata strukturerat och diskutera genom känslor och behov
dagar_med_bråk + 1

If dagar_med_bråk > 30 then
goto ensam() #om man bråkade i mer än 30 dagar utan lösning kan man
end #nog säkert säga att förhållandet är slut tyvärr

end
goto glad_tillsammans()
}

ensam() {
while y > -1 (x < 180)
lev livet
x + 1
end
#när det har kommit hit har man varit singel i ett halvår
goto kär()
}

kär() {
prata med tjejen
while inget_visat_intresse
prata mer
dagar + 1
If dagar > 30 then
goto ensam() #inget visat intresse på 30 dagar visar ganska
#tydligt att hon inte är intresserad av dig, du är singel igen, men glad
end
end
#har du kommit hit så visade hon intresse
goto glad_tillsammans()
}
}

Jag och Emanuel diskuterade miljö.
Som ni vet är jag en entusiastisk bilförare och allmänt emot hela gör-livet-jobbigare-för-att-miljön-ska-må-bättre rörelsen.

Anledningen till att jag vill ge mig in i fysik är delvis för att jag ska kunna forska om energikällor, kärnfysik och dess like.

Tekniken behöver utvecklas för att bli mer miljövänlig, om skulle det bara komma en el-bil som var snygg och hade ungefär samma prestanda (lite sämre är accepterad) som en bensinbil och kostade lika mycket så skulle jag köpa den. Varför inte liksom? Man skulle slippa alla uppehållsgrejor det är med en bensinmotor, slippa avgaser, slippa buller och skit och den skulle alltid starta omedelbart (förutsatt att man laddat batterierna såklart, med tanke på hur bra jag är på att ladda min iPod kanske det inte är en bra idé, men ändå).

Det är ändå besides the point.
Poängen är att jag inte tänker göra mitt liv jobbigare för att tekniktuvecklare är lata, om det ska va tvunget så kommer jag utveckla en bättre lösning själv.

Efter ett tag kom vi ju dock fram till att problemet egentligen inte riktigt ligger hos tekniktutvecklarna och forskarna. Det ligger hos politikerna och väljarna.

Läs följande artikel och bli förstummad över politikernas dumdristighet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=270711

Det har alltså funnits ett förbud för att forska och skissa på kärnkraftverk.
Totalförbud på att utveckla kärnkraftverk.
Varför?!

Min teori är följande:
Politikerna har inte lika stark ståndpunkt om den sanna informationen kommer fram.
Miljöpartiet gillar att de kan säga att det tar flera tusen år för kärnavfall att brytas ned, när sanningen egentligen är att ur ett modernt kärnkraftverk kommer det 90% mindre avfall och dessa avfall kan brytas ner på ett par hundra år.

Samma gällde tydligen sjukvården, det är förbjudet att komma med nya lösningar.

Hur sjukt är inte detta?!
Det är förbjudet att bara forska inom ämnet. Vem skulle det kunna skada?
Jag kan förstå att det är förbjudet att bygga någonting utan godkännande, men bara skissa på ett kärnkraftverk. It’s mindboggeling.

Den naturliga cynikern i mig måste ju dessutom peka ut problem #2 som jag nämnde.
Väljarna.

Problemet med alla demokratier är att ungefär 2% av väljarna vet vad de väljer.
Av alla intervjuer och liknande jag har sett av vanligt folk i TV och tidningar om vad de anser om kärnkraft har ingen haft ett vettigt eller ens korrekt argument om varför det skall läggas ner.
Folk tror att risken är en härdsmälta och det ska explodera och förstöra en hel stad och förgifta hela Sverige. För detta har de sett på TV.
Risken är och har alltid varit avfallen, med modern teknik och teknik som kommer inom 10 år kommer vi att i princip helt och hållet neutralisera denna risk.

Men nejdå, istället tycker folk det är bättre att vi förlitar oss på kolkraftverk i 20år till, tills det har kommit ett bättre alternativ.
Men vänta nu lite, var det inte förbjudet att forska fram ett bättre alternativ? JO!
Så med andra ord är vi fast i kolkraft i säkert 50 år till innan sol, vind och vattenkraft har effektiviserats nog för att kunna införas som ett vettigt kostnadseffektivt alternativ.

Kan planeten ta 50 år till av kol?
You tell me.