Creativity:

the process by which one utilizes creative ability

http://dictionary.reference.com/browse/creativity

I’ve been keeping quite busy lately. As a sort of surprise, school is becoming more work. It’s not necessarily harder, but just more work. I have to spend a lot more hours. Which leaves me with a very few amount of hours to be home before I go to bed.

This is a stage in life which… strangely enough; I kind of like. Maybe not being in school all day, but at least being busy. I think Emanuel explains it very well in his latest post (including a hand-drawn graph!) over at eferm.com.

He comes (with the help of the notorious _why) to the conclusion that a person who creates things, have private projects running and actually produce something real is defined by their creations instead of something as, to me, extremely non-defining as school or music taste.

To tie together with my quote from the dictionary. Creativity is something often used for artistic people and people with huge abilities to inspire emotion by way of expressing themselves through creation. I would not call myself a creative person, but after reading “the process by which one utilizes creative ability”. I must say that I am quite familiar with this process, so perhaps I am indeed a creative person? I don’t know. I just know that I like to create, and I would much rather be defined by my creations than by my age and preference in clothes.

While you ponder this bit of philosophy, I shall leave you with my latest bout of creativity – which will be put up on location at the DreamHack event:

En av anledningarna till att jag inte gillar Sverige alls är att vi inte utvecklas, överhuvudtaget. Allting står helt still. Blev tipsad av Emanuel om en video av en snubbe som stod och förolämpade Sverige och vår inbillade elitism, men för mig kom han inte med något nytt. Jag vet att vi inte är bäst och utbildar bäst ingenjörer. Han kom dessutom med få lösningar på problemet och verkade mest njuta av att sätta dit folk med att de inte kunde meningslös allmänbildning.

Dock hittade jag en annan lite längre video av honom. 34 minuter intressant argumentation om varför Sverige inte är så bra, och därmed också vad vi behöver göra för att bli bättre. Jag kan inte hålla med honom mer. Väl värt en titt!

Work expands so as to fill the time available for its completion.

En väldigt intressant princip som gäller nästan överallt. Det känns som en ganska allmänt känd grej att ju mer tid man allokerar till någonting desto mer tid kommer det ta att göra det. Men jag har aldrig riktigt sett det uttryckt i en mening sådär.

Det finns en mer generaliserad version som lyder:

The demand upon a resource tends to expand to match the supply of the resource.

Vilket är ännu mer välsagt. Vad man har i tidsväg är verkligen vad man spenderar. Jag har svårt för att försöka förklara detta i mina termer just nu. Jag kan inte tänka på konkreta exempel. Men det finns en variant på den som jag kan relatera till ännu bättre:

A second aphorism, attributed to Parkinson and sometimes called “Parkinson’s second law”, is “expenditures rise to meet income”. A similar situation exists with time: the more available, the longer a job takes.

Utgifter ökar alltid för att matcha inkomster, oavsett hur mycket pengar du har (inom vissa rimlighetsgränser) kommer du alltid att vara “fattig”. Med fattig här menar jag inte olyckligt så på något sätt, utan mer i form av att man inte anser att man har tillräckligt med pengar.

Parkinsons Lag, mycket väl värt att filosofera över.

Kan man ha för avsikt att göra någonting utan tankar för att utföra det.

Exempel:
Kan man ha för avsikt att plocka upp en stol och kross ett fönster men under hela handlingen inte ha några medvetna tankar om att utföra det? Dvs. ha avsikten och utföra allting och under hela tiden bara tänka på en enskild meningslös sak, som en blomma eller hur man andas, eller ingenting alls.

Människor har extremt svårt för att inte tänka på något alls, det är därför buddhister sitter i tempel i åratal för att försöka uppnå det. Vilket tyder på att vi alltid vill ha någon medveten tanke. Skulle man då till exempel kunna styra sina medvetna tankar till att koncentrera sig på en sak, som en blomma eller en vägg.
Samtidigt som man koncentrerar sina medvetna tankar skulle man då kunna förtrycka andra tidigare medvetna tankar till undermedvetna handlingar.

Så man medvetet undertrycker andra handlingar.

De flesta klarar av att cykla undermedvetet. Vi slutar tänka “Jag trycker ner pedalen, balanserar med kroppen och styret, trycker ner andra pedalen, skiftar vikten hitåt” osv..
Det här innebär ju att vi kan teoretiskt förflytta medvetna tankar till omedvetna. Vi har fortfarande för avsikt att cykla men vi slutar tänka på det.

Frågan är, kan man göra samma sak med valfri avsikt utan en fler-månads-period av inlärning och träning för att göra det undermedvetet?

Skulle det vara möjligt skulle det få många intressanta konsekvenser. Vill gärna ha input på denna frågan så kommentera gärna.

Jag valde ut en god dryck, i detta fallet en god skogsbärs-cider. Fyllde iPoden med Alan Watts, en fantastisk professor (tror jag han är) och filosof.

Ett exempel på hans fantastiska filosoferande:

Fyllde badkaret med varmvatten. Släckte ljuset och lade mig i vattnet och lyssnade på diskussioner om identitet och buddhism.

Det var så mörkt att jag nätt och jämnt kunde se skuggan av handen framför ansiktet. Med vidöppna ögon såg jag ingenting överhuvudtaget oavsett vart jag vände huvudet. Det var enormt avslappnande!
Först var det lite läskigt faktiskt, det är en känsla man inte är van vid. Det var en skrämmande inblick i hur det skulle kännas att helt plötsligt bli blind. Men efter 5 minuter så bara släppte allting och jag låg bara med ögonen öppna och stirrade ut i ingenting. Fantastiskt skönt.

PS. Titeln på inlägget är från “The Raven” av Edgar Allan Poe