This is what I’m doing and will be doing for the coming three days. Play Call of Duty, chill out, maybe drink some beer and just do what I want. That’s the best possible way I can think of to introduce the new year.
This is what I’m doing and will be doing for the coming three days. Play Call of Duty, chill out, maybe drink some beer and just do what I want. That’s the best possible way I can think of to introduce the new year.
Jag har inte särskilt mycket egen stil. Jag skulle snarare vilja säga att jag inte har någon stil överhuvudtaget, och enda anledningen till att jag lyckas ta hitta och ta på mig kläder som ser vettiga ut överhuvudtaget är helt och hållet upp till folk jag litar på. Jag snor alltså andras stil eller delar av andras stil rakt av och använder det.
På senare tid har jag fått i princip alla mina stiltips från kanYes’ blogg, jag tycker han är design och stil gud på internet faktiskt. Men sen är jag ju inte så bevandrad på design/stil bloggar heller, men han är cool som fan iaf, det räcker.
Han postade nyligen en bild på en kille som hade en to-die-for snygg outfit.
Sådär vill jag se ut!
Men jag har inte särskilt mycket pengar, och jag har varken grå kavaj eller väst. Jag har en svart kavaj dock, så jag tänkte göra det bästa av situationen. Jag skulle på middag och fest med företaget i lördags så det var det jag hade i sikte att klä upp mig för.
Jag gick ut och hittade en snygg slips och en grå tröja istället (för att ersätta kavajen). Köpte ett par svarta byxor så jag hade något som gick med den svarta kavajen och lyckades komma fram till detta:
Bildkvalitén suger men det var dåligt ljus och pallade inte försöka pilla fram någon annan kamera än mobilen. Men ni ser konceptet, ljusare skjorta, slips (som fadear mellan mörkblå, grå och brons, riktigt nice) och en grå tröja utanpå det. Sen svart kavaj och svarta byxor.
Tyckte det blev riktigt jävla stiligt faktiskt, även om det hade kunnat bli jävligt mycket bättre om man hade haft lika stora resurser som snubben i bilden ovanför.
Lite trött nu (kolla timestampen) så det blir kanske lite flummigt.
Igår (Fredag till Lördag) var jag i alla fall ute med Jonas och det gänget på Club IN i danmark.
Don’t get me wrong, det är ett sjysst gäng med roliga snubbar och sådär, men var rätt trött och Jonas var ovanligt inställd på att vi andra skulle ragga på klubb-luder under kvällen och som vanligt var vi fega för att vi inte ville det.
Hursom var det i princip första gången jag faktiskt saknat Emanuel. Han har sen jag först snackat med honom varit väldigt intressant eftersom han i extremt många aspekter är kopiöst lik mig själv. Men nu var första gången jag verkligen önskade att han var där med mig.
Det är nämligen så att när Emanuel är med i en samling så har man alltid en liksinnad hjärna att vända sig till. Varken Jonas eller någon i det gänget tänker som jag gör och det går inte att ha en diskussion på den nivån som det går med Emanuel, även om jag mot förmodan skulle få dem att börja prata om fysik, religion, statistik, psykologi eller livs-filosori så skulle diskussionen hamna på någon form av omogen nivå där man skämtade om det och avfärdade tankarna som för jobbiga att tänka.
Med Emanuel kan jag diskutera sådant timvis, och det är ändå roliga, intressanta och upplyftande diskussioner.
Jag vill absolut inte säga att vi har diskussioner på en mer vuxen nivå, det låter så tråkigt. “Vuxen” för mig är nästan lika med att vara tråkig, en “vuxen” person avfärdar också tankar om existens som meningslösa eftersom man aldrig kommer få svaret.
Diskussionerna med Emanuel är mer civiliserade, mogna, men ändå roliga, uppfinnelserika, nytänkande, framförallt är de på samma tankeplan som jag befinner mig i. Jag behöver inte förklara för Emanuel varför jag inte vill plocka upp någon främmande tjej i en klubb som förmodligen fick herpes från en toalettsits vid 12 års ålder (lite överdrift okej, men ni förstår vad jag menar) han vet redan att jag inte är ute efter sånna saker i livet.
Så jag menar ingen respektlöshet mot de jag var och festade med. Men jag saknade verkligen Emanuel och hans förmåga att plocka upp en situation, en kväll, till en annan nivå.
Jag tankade över lite bilder från mobilen. Så jag tänkte posta de snygga/roliga här. Vissa får förklaring, vissa andra får förklara sig själva.


Detta är vyn från balkongen på Fysicum (där vi satt och pluggade en dag).


Högen med skräp vi sorterade ut från Davids lägenhet när han flyttade:

Vyn från Jonas nya lägenhet. Som ligger över gatan från där han bodde innan.
Jävligt nice ställe faktiskt.

En OBS! skylt som var uppsatt i Fysicum. Det märks att det är teknologer som varit där (klicka för originalstorlek):

Har precis kommit hem från festande med Emma, hennes kompis Tess och hennes kompis (och Mackes kompis) Joel.
Det var jävligt kul faktiskt, började med att spela lite chez geek, ganska kul även om vi bara var 3. Sen spelade vi busdriver = mycket dricka.
Efter det tog vi taxi till malmö och var på chokladfabriken, tydligen 19 års gräns där, skum gräns, men hur som helst var där väl ganska okej.
Jag har slutat gå till klubbar för att försöka träffa eller dansa med tjejer, jag gav upp på det för ett tag sen, jag är där för att ha kul och dansa och känna musiken.
De spelade lite blandat och på slutet kom det nästan riktigt bra trance som jag kunde dansa till. Jag slår vad som att jag hade kunnat dansa typ 12 timmar till om de hade dragit igång ett riktigt rave dock.
Allt som allt kul och trevlig kväll, Emma är som alltid en fröjd att umgås med och det är även hennes vänner, hon har sånna vänner som jag också skulle välja att ha som vänner. Joel var riktigt rolig han med faktiskt, inte direkt vad jag föreställer mig när jag tänker på en lödde-bo ;P
Fast det är å andra sidan inte Jessica heller. (En annan story, ni som följer bloggen bör veta vem Jessica är).
Hur som helst, om ni orkat läsa såhär länge så kommer jag till andra delen av titeln.
Bloggen och allting annat har legat nere ett tag, mammas internet är nere igen, samma problem som innan. Väldigt frustrerande och det kommer ta ett tag att fixa så tills vidare får servern stå hemma hos mig igen.
Jävligt surt, men sånt är livet.