Sometimes life takes an unexpected turn. This is one of those times.

A short while ago Emma told me she was going to Japan for a year to study Japanese. About four or five years earlier I took a short class in Japanese and ever since, I have wanted to go to Japan to study Japanese. As you may know I have been in Japan on two occasions and before both those occasions one alternative was to go there to study over the summer. That alternative was on both occasions dismissed because of various reasons, mostly economic ones.

After (the Swedish equivalent of) High School I took a year off from school. Something I had planned on doing pretty much since the start of High School, but taking two years off was never an alternative in my mind. Going to Japan a year to study was therefore never an alternative even though it was something I really wanted to do.

Since the very moment I decided to go to University it has been my mantra and the code by which I live to put school first, to keep my head down and power through when required and to finish everything as fast as possible. I have in my mind “always” said: “I will finish school in 5 years. Get done as soon as possible and then start my ‘real life’.”

Not once have I ever thought about the possibility to take time off school to pursue any other interests. A big reason for this is of course that I actually kind of like school. I find the majority of the things I study extremely interesting. I like the challenge that school brings and I love to learn new things every day.

Since taking a year off school was never really in my play-book, I always imagined I would go to Japan to study Japanese for a year (or more) after I was done with school. Things never really turn out the way we expect them to though, and this is a good thing. If everything in life was expected and could be planned for; it would be boring.

When Emma told me she was going to Japan, I immediately felt that this is an opportunity of a life-time, this was not going to happen again and was what I had always wanted. I asked Emma if I could join and she shared my opinion that a shared experience is a greater one. There was still the matter of taking a year off school though which was somehow wrong in my mind.

Since I don’t get a bachelor degree at my school we don’t really follow any strict programs or such, we just sign up for courses as they come along and if we wish to take time off we just don’t sign up for any courses at all. It is for everything practical a non-issue. There are no physical restraints on taking a year off school, no disadvantage at all.

The reason I wanted to power through school in one go was because I wanted to start my “real life” as soon as possible. I wanted to have Japan part of the “real life” and not of my school life. I have realized that this imagined sectioning of my life is really only rhetorical, it is not actually how I feel, but how I state the reason for not taking time off school. There is really no difference between doing 3 years science, 1 year Japanese and 2 years science instead of 5 years science and 1 year Japanese.

The only real disadvantage is that I might loose focus on school, might loose the edge-knowledge of how to solve partial differential equations and calculate the wave-functions of electrons in a solid-state crystal of Aluminum-Arsenic. This is actually a real issue, one that I can’t say is utterly meaningless in all senses. This will happen, and it is a sacrifice I have to make. Now I can lessen this disadvantage by bringing some books and reading a little in them once-in-a-while, but ultimately it is a sacrifice. The question here is if it is worth this sacrifice to spend a truly fantastic year with my best friend and gain experiences and moments in life that could not possibly be attained in any other way. The anwer is simple.

There is also the risk of me not returning to school, but becoming caught up in another life entirely and simply quit. I almost forgot to write about this because the risk doesn’t exist in my mind. As I said, I love learning, I love what I study. In my mind there is no way I can exist in my future life without having a masters degree. No, quitting school just isn’t an alternative. No force however strong could ever convince me that taking those two last years would be unnecessary or boring.

It has been hard to overcome my mental image of how life was supposed to be and to accept that taking a year off school will not be a bad thing. Having done it now however, having accepted that it really isn’t a bad thing; I feel like I’m about to live a dream and am on the cusp of something truly amazing, which actually scares me just a little bit.

I am going to live in Tokyo for a year. Can you believe that?

Preface

As you may know I tried to get into an exchange program to study a year in Japan. Sadly, I was not accepted into the program. Probably due to my somewhat lacking study-plan, I did not have time to fully prepare and contact the schools to get a course-list and such, and probably partly because students are ranked on their student-related social-activities, of which I have none. All my social activities are about trying to build a company and improve myself by studying outside of school. Anyways, for the application I wrote a Statement of Purpose, a letter saying why I wanted to study in Japan. I’m somewhat happy about it so I thought I’d publish it here. It is slightly edited to remove things specific to the school the application was meant for.

This text is obviously geared toward studying science and technology in Japan but could easily be applied to a more general sense of why one should always consider studying abroad.

Statement of Purpose

In a globalized marketplace one must know what is great in other parts of the globe. This is why I have always been very interested in traveling and experiencing other cultures first-hand.

During my personal travels I have been to Japan twice, staying for a month each time. Of all the places I have been, I have always felt most at home in Japan.
Japan has a bustling science community filled with extremely bright and innovative people. If I had to choose one thing that signified Japan with me it would be technology. As an Engineering student I put technology at first hand, I believe we can solve the worlds problems and change the way we think, act and live with technology.

Japan is constantly evolving technology and solving difficult problems with innovation. In my view they are far beyond the rest of the world in many fields of study. I think I could gain great insight by studying technology in the Japanese way.

I am convinced that I will be part of Japanese society at some point in my life. If not during my education then in my work after school. It is a wonderful country with so much to offer, so much diversity and culture and an absolutely wonderful atmosphere of peaceful and respectful people.

I believe that I could benefit hugely from being able to take part of the Japanese education system and being able to experience the country and the science taking place there during my own education. I think it would lead me to become a much better scientist and engineer.

What I would like to do while studying in Japan is of course to continue my current educational direction, which is scientific research and technological development.

I have also chosen to study in Tokyo because I have been almost all over Japan but I have yet to find a place so wonderful as Tokyo. Wether I’m emerging myself with technology in Akihabara or enjoying the wonderful scenery of Tokyo Bay from Odaiba, Tokyo is the one place in the world I truly feel at home.

So there was actually one thing that I missed from Sweden, and that thing was candy.
The Japanese had quite a lot of candy, it’s not really that. But almost all their candy tasted very unnatural, it was all chemical tastes and the chocolate wasn’t really to my taste either, and of course you can’t really find real liquorice (you can’t find that in most of the world).

But the one thing I missed the most about Swedish candy was this:

Buying candy by the weight is something I rarely see outside of Sweden, but I love this! You can choose to buy as many pieces as you want from as many different kinds as you want and you only pay for how much all of the candy weighs. This is something I’m having a hard time seeing Japan take on because of their “fear” of unpackaged things and need for sterile cleanliness. But it’s really awesome because you can customize what you buy and you don’t need to buy a whole lot of packages of different things.

Jag har lite ont i halsen, men det är väldigt försvinnande i jämförselse med exhalteringen som infinner sig från att faktiskt få åka snart! Nästa gång jag skriver befinner jag mig i tokyo efter 16h på flyg.

Kina är upptagen med att censurera sina invånare och förtrycka demokrati.
USA är upptagna med att äta mat och låta bli att utbilda sig.
Ryssland är för upptagna med att förtrycka demokrati.

Japan har precis skickat upp en satellit för att kunna erbjuda alla invånare 1,2gigabit internet. 1000 gånger bättre internet än vad som är allmänt tillgängligt i Sverige. Allt utan att behöva dra fiber, eftersom det är satellit så behöver man bara köpa en parabol. (CNN säger att det är 1,2 gigabyte per sekund, men jag tror inte de vet vad de snackar om, allt över 1,2gigabit skulle vara absurdt, om 1,2 gigabyte per sekund stämmer så är det 8000 gånger bättre internet än vad som är allmänt tillgängligt i Sverige.)

Nu säger säkert ni som har lite erfarenhet inom internetteknologi att satellit suger på grund av enorma pingtider. Det är ju naturligt att signalen kommer ta lite tid att åka fram och tillbaka. Pingtider är enormt viktigt när man surfar mycket på nätet, spelar mycket online eller försöker ringa telefonsamtal via internet. För att ladda ner en film är det högst irrelevant.

Signalen måste gå från datorn till satelliten, till ISP’n på jorden och sen tillbaka till satelliten och sen till din dator igen. Så det blir fram och tillbaka till rymden 2 gånger för alla paket som ska hämtas. Skulle satelliten ligger i en High Earth Orbit (35 000 km ovanför ekvatorn) så skulle detta innebära att tiden det tog för signalen att åka nödvändig sträcka är:

Alltså pingtider på nästan en halv sekund. Helt oacceptabelt i såväl spelvärlden som MSN och webbsurfning. Det skulle alltså i verkligheten bli obrukbart för allt annat än warez och stora datamängdsöverföringar.
Men jag skulle inte vara så snabb med att döma ut Japans forskare. Man kan utan problem (med rätt tillstånd) lägga en satellit i en Low Earth Orbit på ca 2000km ovanför ekvatorn då är vi helt plötsligt nere på tider som:

Eller 26 millisekunder som man oftare brukar benämna pingtider. Någoting som ingen i världen skulle kunna klaga på. Definitivt inte med 1,2gigabit av överföringshastighet att backa upp tiden med.

Jag har funderat lite på vad jag ska hitta på i sommar. Jag har funderat på att jobba men kan inte tänka på något jag vill jobba med. Jag har funderat på att resa men har inte riktigt pengar så det får kanske bli lite roadtrip med jonas eller något i den stilen.

Men nu såg jag en artikel i Studenttidningen om att plugga språk i utlandet.
Gick in och kollade och hittade detta:

Fukuoka Genki Japanese and Culture School

Genki är en medelstor språkskola som ligger i Fukuoka City och som specialiserat sig att på ett praktiskt och jordnära sätt ge undervisning i japanska. Välutbildade lärare och intressanta kursalternativ i en modern och välutrustad miljö ger studenter från hela världen de bästa förutsättningar att inte bara lära sig språket utan också det japanska sättet att leva.

Japansk konversationskurs (standardkurs)
Lektioner: 20 x 50 minuter per vecka
Kurslängd: 2 till 48 veckor
Nivåer: Nybörjare till avancerad
Klasstorlek: Max 6 studenter
Undervisningstid: 10:00–15:00

Boende

Värdfamilj
Att bo i en värdfamilj är det bästa sättet att få ut så mycket som möjligt av din vistelse. Du har eget rum och halvpension.

Delad lägenhet
Du bor i eget rum och har självhushåll hos en japansk värd. Det kan vara en annan student i samma lägenhet. Ni delar på de allmäna utrymmena som kök, vardagsrum och badrum.

Fritidsaktiviteter
Vår partnerskola lägger ner mycket ansträngningar på att integrera studenterna i den japanska kulturen och det dagliga livet. Utflykter, grillfester, filmkvällar är några av de program som skolan anordnar. Dessutom erbjuder staden i sig en stor variation av muséer, gallerier, diskotek, restauranger, caféer, parker och bad.

Prislapp
För 8 veckor med 20 x 50 minuter undervisning per vecka och boende hos värdfamilj går det på
23 000kr. För samma sak fast boende i delad lägenhet (bara aktuell om någon följer med mig) går det på 21 000kr.
Sen får man väl förmodligen lägga till en 7-10k för fritidsaktiviteter.
Så totalt ungefär 30 000kr.

Det fanns några utbildningar i Tokyo också, som kostade ungefär detsamma, men de gick inte på lika bra tider och med lika bra tillgänglighet. Där fanns dock en sommarkurs på 7 veckor som kostade 32k och då ingick aktiviteter. Men det kan vara trevligt att uppleva en annan stad också, Fukuoka har bara 1,4 miljoner invånare så den kan ju inte mäta sig med Tokyo men den är fortfarande fin och verkar rolig den med.

En ganska avlägsen dröm.

Ut i fall att det skulle finnas några läsare som inte är bekantad med min historik över det Japanska språket så gör jag en liten återberättelse.
Någon gång under 2005 läste jag en termin (typ 15 lektioner eller något sånt) Japanska på medborgarskolan för strax över 1000kr.
Jag har repeterat det japanska “alfabetet”, dvs. Katakana och Hiragana tecknena så att jag har kunnat dem utantill, sen glömt dem och repeterat in dem igen ca 3 gånger, det är runt 100 tecken.
Jag har även tittat på Japanska tecknade serier, a.k.a. Anime en del, kollat igenom ungefär 4-5 serier á 50 avsnitt. Alltså runt 150 timmar.

När jag åkte till Japan hade jag återigen glömt det mesta av Hiragana och Katakana. Men jag kunde grunderna nåtsånär, kunde presentera mig, fråga vägen till någonting och peka på saker och säga “Vad är detta?”.

Att göra sig förstådd i Japan är någonting som inte är världens lättaste sak att göra.
De läser engelska 3 år i skolan så vitt jag vet, detta betyder att de flesta vet ungefär vad fan man försöker få fram när man försöker beställa mat eller uttrycka sig överhuvudtaget.
Men det betyder också att det finns den lilla skaran som gillar engelsk musik och amerikanska filmer lyckas plocka upp språket och faktiskt lära sig vettig engelska. Det hände väl 3 gånger att vi stötte på en Japan som faktiskt kunde prata engelska.
Den största delen av kommunikationen sker genom kroppsspråk.

Det är tur att språk är så extremt redundant att det räcker att 10% av det man säger uppfattas av den andra så förstår de ändå den generella poängen av det man vill säga.

Men till mig själv nu, jag lärde mig faktiskt mer än man kan tro när jag var där.
Det man mest har plockat upp är uttal, hur Japaner faktiskt pratar och hur det låter.
Den där pipiga rösten som många kvinnor har är inte deras medfödda tal-ton, vi stötte på en servitris som pratade helt normalt i en trevlig mjuk röst när hon pratade engelska och så fort hon bytte till japanska så blev det den där jättehöga pipipa rösten.
Jag skulle tippa på att det är så de låter när de försöker vara trevliga på japanska.

Något man bör göra innan man åker till Japan är att plugga in Katakana och Hiragana, det står överallt, det mesta som är viktigt står i de tecknena och menyer och sånt är oftast skriva med detta. Hade man kunnat det flytande hade det hjälpt ganska mycket. Jag kunde läsa det men ungefär som en 3 åring, det tog mig alltså en halv minut att läsa ett ord.

Saker jag plockat upp är till exempel att Irashaimasu betyder mer än bara välkommen. Det är typ, trevligt att du är här, välkommen in, välkommen tillbaka, hoppas att du har det trevligt osv osv..

Något jag upplevt med japanskan är att deras ord inte riktigt går att översätta till svenska ord eftersom de ofta beskriver en generell känsla, medan vi i svenskan använder ord i större grad för att beskriva specifika känslor och till större del objekt.

Irashaimasu är alltså en generell känsla av välkomnad och acceptans.

En annan fras som fastnat är “Kono dencha wa … desu” – “Det här tåget är på väg mot …”
Kono är alltså “det här” och dencha betyder tåg.

Jag har blivit väldigt motiverad till att fortsätta plugga Japanska, jag hoppas att jag har tid och ork till det bara.
Jag skulle antingen behöva en privatlärare eller hitta en Japan att snacka med på MSN eller dylikt för att språket verkligen skulle kunna utvecklas hos mig utan att jag sitter och råpluggar i böckerna varje dag. Ärligt talat har jag varken motivation eller tid till det, speciellt nu när jag strax börjar plugga Teknisk Fysik.

I slutsats skulle jag nog vilja säga att jag ändå har lärt mig en hel del.
Men jag tror det mesta jag har lärt mig om språket är tack vare att jag har lärt mig ganska mycket om Japansk kultur. Deras språk speglar ganska mycket hur de är som personer och det är intressant att se att de har så mycket i språket som är underförstått.
En japan inkluderar sällan orden “jag”, “du”, eller liknande saker. De har gjort språket effektivare genom att eliminera redundans.
På ont för främlingar men på gott för de som kan språket.

Okej, så jag är hemma.

Det är väldigt tråkigt och jag hade hellre stannat i Japan.
Det finns inget att göra här, men det värsta är nästan ensamheten.

I Japan hade jag Emma runt mig alltid så då hade man liksom alltid någon där, nu finns det ingen, det känns jävligt skumt. Men det vänjer jag mig nog vid rätt snart, men det är inte bara den typen av ensamhet, ensamhet på gatorna och när man är ute och allting. Det finns inget folk någonstans!
Var är alla människor?

Jag är riktigt trött på det svenska språket också.
Det låter så tråkigt och så dött, det finns inget intressant med det.
Det enda som jag fortfarande skulle kunna säga låter roligt och kul att lyssna på är den göteborgska dialekten, den gör svenskan till något lite extra. Sen hjälper det ju faktiskt att folk där pratar om roliga saker och är trevliga mot en till skillnad från resten av sverige.

Jag lyckades landa på exakt 30 inlägg från Japan, så det blev typ ett om dagen mer eller mindre.
Jag hoppas att ni som har följt den har tyckt att det har varit kul att läsa.

Jag kommer posta mer japanrelaterat i framtiden, just nu är jag bara rätt trött på att sitta vid datorn och allt sånt, jag vill typ bara ut och göra saker med folk. Jag vill fortsätta uppleva. Men samtidigt finns det lite saker jag behöver göra också, organisera upp allting och kolla hur mycket pengar jag har kvar, fixa nytt pass, börja träna igen för att se hur ur form jag kommit på en månad. Ja, det finns en del som sagt.

Det blir eventuellt Göteborg den 7e eftersom Eric Prydz ska spela där då och jag står på gästlistan.

Vi får se vad som händer helt enkelt.