Daniel Sundström är en man som jag lärt känna genom organisationen DreamHack, där han skapade ytterst kluriga, spännande och välgenomtänkta uppgifter till spelet The DreamHack Game, som jag senare fick ärva av honom. Jag jobbade under honom förr i tiden som programmerare, numera är jag programmerare och uppgiftsskapare, men gör inte jobbet lika bra.
På senare tid har jag upptäckt mer och mer att Daniel är något av en förebild för mitt eget psyke. Detta är en man som lyckas arbeta 20 timmars dagar, vara social och ändå ha tid till att tänka efter och reflektera över vardagen och livet.
Läs följande artikel och begrunda om ni själva skulle kunna skapa något sånt här vid sidan av ett heltidsarbete som kräver över det normala av ens fysiska och psykiska förmåga.
Äventyrets Psykologi (a work in progress)
Välgenomtänkt, välskrivet och innehåller många saker som tål att tänkas på.
Det är en sak jag inte håller med om dock, att gå i skolan och söka kunskap är inte enbart en investering i framtiden. Jag håller med om att det kan verka så på ytan, speciellt när det är ämnen man inte har ett intresse av i sig.
Men utbildningen är snarare någonting som får dig att reflektera, någonting som är nödvändigt för att människan överhuvudtaget skall kunna existera och för att vi skall vara kapabla till att ta egna beslut som är baserade utifrån våra egna åsikter.
Utbildning kan vara indoktrinerande och hjärntvättande, men en allmänbildning ger oss möjligheten att bedöma ett objekt eller en situation ur flera vinklar och hjälper oss att skapa rätt uppfattning och ta rätt beslut.
Utbildning för mig är dessutom en jakt, en utmaning. Att lära sig mer innebär att man får större föreståelse, större förståelse ger större inblick och en bättre helhetsbild. Detta är någonting som påverkar oss i nuet, en större helhetsbild upplever jag ger en tendens till större livsglädje.
Utbildning i sig, är ett äventyr, en mental resa mot ett okänt mål.
Definitionen av ett äventyr som en fysisk resa anser jag bör utökas till mentala såväl som fysiska äventyr.
Men dÃ¥ uppstÃ¥r ju problemet som essän tar upp att begreppet äventyr blir fruktansvärt “urlakat” och kan innebära vad som helst i princip.
Kanske man här måste göra skillnad på äventyr och utmaning, två begrepp som är varandras syskon. Två begrepp som är oerhört lika. Jag anser inte att ett äventyr är ett äventyr om det saknar utmaning. Men jag tror inte jag kan säga vice versa. En utmaning kan vara en utmaning utan att det behöver vara ett äventyr.
I det här fallet kvarstÃ¥r dÃ¥ Daniel’s definition av ett äventyr och “mentala äventyr” är utmaningar. Det är en mental resa pÃ¥ vars väg man möter motgÃ¥ngar och svÃ¥righeter. Men trots allt ingenting som skulle vara intressant att skriva en bok om, och därav snarare en utmaning än ett äventyr.
Hur som helst anser jag artikeln väl värd att läsa minst 2 gånger och bör betraktas och tänkas igenom väldigt noggrant.
Jag personligen skall läsa den igen imorgon efter ytterligare reflektion.
Daniel är samma ålder som mig, trots detta känns det som han är mer mogen, smartare, bättre påläst, bättre allmänutbildad och ändå har fötterna på jorden.
Jag skulle kunna lära mig en läxa eller två av honom.
Hur kommer det sig att människor av samma ålder kan skilja så mycket?
Gener eller miljö?
Den eviga frågan.
