Lite trött nu (kolla timestampen) så det blir kanske lite flummigt.

Igår (Fredag till Lördag) var jag i alla fall ute med Jonas och det gänget på Club IN i danmark.
Don’t get me wrong, det är ett sjysst gäng med roliga snubbar och sådär, men var rätt trött och Jonas var ovanligt inställd på att vi andra skulle ragga på klubb-luder under kvällen och som vanligt var vi fega för att vi inte ville det.

Hursom var det i princip första gången jag faktiskt saknat Emanuel. Han har sen jag först snackat med honom varit väldigt intressant eftersom han i extremt många aspekter är kopiöst lik mig själv. Men nu var första gången jag verkligen önskade att han var där med mig.

Det är nämligen så att när Emanuel är med i en samling så har man alltid en liksinnad hjärna att vända sig till. Varken Jonas eller någon i det gänget tänker som jag gör och det går inte att ha en diskussion på den nivån som det går med Emanuel, även om jag mot förmodan skulle få dem att börja prata om fysik, religion, statistik, psykologi eller livs-filosori så skulle diskussionen hamna på någon form av omogen nivå där man skämtade om det och avfärdade tankarna som för jobbiga att tänka.
Med Emanuel kan jag diskutera sådant timvis, och det är ändå roliga, intressanta och upplyftande diskussioner.
Jag vill absolut inte säga att vi har diskussioner på en mer vuxen nivå, det låter så tråkigt. “Vuxen” för mig är nästan lika med att vara tråkig, en “vuxen” person avfärdar också tankar om existens som meningslösa eftersom man aldrig kommer få svaret.
Diskussionerna med Emanuel är mer civiliserade, mogna, men ändå roliga, uppfinnelserika, nytänkande, framförallt är de på samma tankeplan som jag befinner mig i. Jag behöver inte förklara för Emanuel varför jag inte vill plocka upp någon främmande tjej i en klubb som förmodligen fick herpes från en toalettsits vid 12 års ålder (lite överdrift okej, men ni förstår vad jag menar) han vet redan att jag inte är ute efter sånna saker i livet.

Så jag menar ingen respektlöshet mot de jag var och festade med. Men jag saknade verkligen Emanuel och hans förmåga att plocka upp en situation, en kväll, till en annan nivå.

So, jag var på väg hem från att ha lämnat Emma för ett tag sen, det är typ 15 minuter från henne hem till mig, mer eller mindre hela vägen satt jag och funderade på vad jag skulle göra om jag krockade och jag blev skadad på ett sådant sätt att jag långsamt höll på att dö.
Fråga mig inte varför, men man kan väl lika gärna tänka på att dö som något annat? :P

Jag kom inte fram till så mycket vettigt kanske, men det första jag skulle göra är såklart att ringa ambulansen, men i min fantasi så var jag döende så snabbt att jag skulle hinna dö innan ambulansen kom dit.

Om det var läget så skulle jag ringa runt lite, det första jag tänkte på var självklart att jag skulle försöka kontakta min familj och säga att jag älskar dem och att jag inte skulle kunnat haft en bättre uppväxt.

Sedan skulle jag ringa två vänner, de som verkligen känner mig vet vilka.
Till dem skulle jag sagt vad jag verkligen känner, mina sista döende ord skulle vara ord om min kärlek till dem och hur jag tyckte att de skulle fortsätta sina liv efter jag dött.

Eller heter det kanske News Update. Nä, newsupdate låter bäst.

Jag tänkte skriva lite vad som pågår.

På tisdag skall jag gradera i Kung Fu’n, gå från vitt bälte till gult bälte och jag kommer officiellt ha gått igenom grundträningen och vet ungefär hur man skall gå igenom några slag, sparkar, kast och fall.

Helena har gjort slut med sin pojkvän som hon bodde tillsammans med och skall flytta ut till något eget ställe. Jag läser hennes blogg och det är enda informationskanalen jag har till hennes liv, ganska intressant utveckling. Hur som helst så visar hon en sida av sig själv som hon inte hade när jag var tillsammans med henne, hennes självförtroende har utvecklats enormt och hon verkar ha blivit mycket starkare och mognat mycket. Inte för att hon var omogen på något sätt när jag var tillsammans med henne, men det märks att hon har fått en något skiftad världsbild.

Moa är tillbaka i Lund över julen och jag hoppas på att kunna träffa henne imorgon eller åtminstone någon dag medan hon är här.

Jag har fortfarande inte handlat några julklappar. Folk verkar allmänt stressade under julen. Känns meningslöst, men å andra sidan tycker jag alltid det är meningslöst att vara stressad.

Jag läser som ni säkert vet ganska många bloggar, jag tror jag har runt 15-20 stycken personliga bloggar i min lista som jag läser så fort det kommer något inlägg, vilket brukar bli typ 3-4 inlägg om dagen.
De senaste dagarna/veckorna har det varit extremt mycket negativa inlägg. Vissa kommer med strikta nyheter och saker de gjort, vilket i sin tur kan vara lite intressant att läsa om man känner personen väl och undrar vad som pågår i dens liv. Men känslor kan vara kul att läsa ibland också, om det är välskrivet. Men de inläggen med känslor på senaste tiden har mest varit whine, det blir lite långtråkigt att läsa och det är i princip alltid samma sak som står där. Jag vet att jag kan whina ibland också, det är skönt att skriva av sig, men.. ja.. ibland blir det lite för mycket.

Jag har installerat nya Windows Vista.
Det är lite värdelöst faktiskt, många av deras grymma nya funktioner som de är så stolta över är helt fruktansvärt onödiga och värdelöst opraktiska. Det ser snyggt ut med glass temat, som jag upptäckte väldigt sent, och som upptäcktes överhuvudtaget tack vare Emanuel.
Ja, det är ju nya Windows så det går inte att undvika, men jag hoppas de kommer med lite patchar rätt snabbt. Som vanligt har de släppt systemet långt innan det är helt klart.

Jag vill till Berlin på kongress. Men det blir nog inte av på grund av två anledningar.
Kan inte få ledigt från jobb och kan inte få någon att följa med mig.
Oscar Swartz och Rasmus Fleischer lär vara där dock, och massa andra stora namn. Shit vad det hade varit grymt att vara där. Men men, nästa år.

Jag hittade en ny funktion i en modifierad Media Player Classic.
Det finns en inbyggd webserver som man kan gå in på och styra mediaspelaren. Det är skithärligt, för nu kan jag styra mediaplayer med laptopen när jag ligger i sängen. Då behöver jag inte resa mig för att starta, stoppa, skippa eller ändra volym.
För varje dag som går kommer jag lite närmre till att bara behöva ligga i sängen resten av mitt liv.

Det var ett tag sen jag skrev nått vettigt känns det som.
Så jag tänkte inte göra er besvikna genom att skriva något vettigt nu heller.

Jag har precis sett Beerfest, äkta amerikansk film, fylld av dåliga skämt, sjukt dåliga effekter och tonvis med cheesy patriotism. Men ändå rolig. Ena killen dör, sen typ 5 minuter tidigare kommer hans tvillingbror som är exakt likadan på alla sätt och vill att de andra ska kalla honom för sin brors namn för att hedra honom. Så fortsätter filmen precis som innan :p

Den här veckan har varit rätt seg. Har ju dragit på mig en ordentlig förkylning. Var hemma från jobb i onsdags och borde ha varit det idag men jag tjänade mer pengar på att vara där.
Annars har det typ inte hänt någonting. Har börjat koda lite på nästa DHG system och det är rätt roligt. Gör det i Ruby on Rails, vilket är ett nytt språk för mig. Men det är intressant.

Jag har typ inte pratat med någon nästan vilket känns rätt skumt också.
Saknar vissa personer, David, Love.. så långt borta.
Och dig, så nära men ändå så långt borta. Fuck 14-22.. du vet vem du är ;P

Jag har funderat en del på att söka något annat jobb, men det känns ganska meningslöst. Jag har kommit fram till att jag ska sluta jobba någon gång i februari. Då har jag pengarna jag behöver och det som toppade beslutet var att Emma skulle sluta jobba då också. Ibland påverkas man för mycket av grupptryck ;P

Men jag mår i allmänhet rätt bra faktiskt, förutom förkylningen förståss.
Men det är mest petitesser.

Den 1 November, i övermorgon, kommer jag ha varit singel i ett helt år.

Det är ettårsdagen för att fira hur lätt Helena lyckades kapa mig ifrån sitt liv.
Jag trodde ärligt talat att jag skulle må sämre vid det här datumet, men det gör jag inte. Förmodligen helt och hållet på grund av att jag har vänner som jag älskar.
Speciella tack till David och Emma, ni är sötast.

Självklart har massa andra människor hjälpt mig också, Emanuel, Jonas, Fidde.

Jag vet att jag hade varit sjuuukt mycket mer deprimerad under det föregående året och efter Helena gjorde slut om det inte varit för dig David. Du är och kommer alltid vara en mentor.
Jag hade inte mått alls lika bra den senaste tiden, med jobb och hela rutinsaken och allting om det inte hade varit för dig Emma, du visar sån enorm styrka om och om igen men du vet inte om det, tack för att du håller mig sällskap och tack för att du gett mig någon att krama på då och då.

Men ikväll tänker jag inte så mycket på gamla tider.

En speciell människa bor i mina tankar, de är konstant upptagna.
Varför? Och vad är dessa tankar som snurrar?

Har du någonsin känt att du älskar någonting och hatar det samtidigt?
Du mår bra av det och känner att det är en jättehärlig känsla, men samtidigt vill du att det skall bort. Så känner jag från stund till stund.
Men mestadels känns det bra, även om jag inte vet vad det är.

Nu ska jag försöka sova.

Puss på just dig!