Yesterday Marcus, a classmate, hade made some onigiris (rice-balls with stuff in it) at home and it looked pretty good so I tried to make some myself!

I fried up some chicken with some pepper and some extra salt to counter the rice (according to Marcus instructions), then I put some cellophane wrap in a cup and put the rice in there, made a sort of cup out of the rice and then put the chicken in the middle.

I pulled up the plastic wrap and pressed everything into a ball and then put it in the fridge.

Today during one of the breaks in school I ate it, and it tasted really good, so I’m going to make more! After about 3 hours in school I usually get really hungry so this is a really cheap way (it cost maybe like 30 yen to make one of these balls and you actually get pretty full from one or two) to not be hungry for the last lesson!

We got ourselves a rice-cooker today. It’s sort of a must-have thing in Japan. I already love it and am probably going to eat even more rice from now on. It’s awesome. Today we made this:

Wondering why I’m making pancakes at 11pm? I have no fucking clue.

If I were unemployed, I’d probably just make pancakes 24/7. But then I’d be a baker, so then I wouldn’t be unemployed, so I wouldn’t make pancakes, and I’d loose my job.

Det finns många twists and turns i Japansk matkultur. Man kan knappast anklaga dem för att ha bra bordskick, om det är något de är bra på så är det att sörpla. Två andra saker som de utövar väldigt kraftigt är att äta mycket och att äta snabbt!

Som jag nämnde i det förra inlägget om mat så är portionerna man får på de flesta ställena extremt stora, i början av resan klarade jag bara av att äta upp hälften.

Men nu på senare tid har jag lyckats rensa mina tallrikar!

Något jag behöver säga är dock att Japansk mat faktiskt sällan ser bra ut. Något de aldrig riktigt lärt sig är att presentera maten på ett tilltalande sätt. Maten smakar nästan alltid bra, men vissa saker ser bara rent av motbjudande ut. Jag provade nyss en rätt som i princip bara bestod av kött, ris, lök och någon sås. Den smakade väldigt bra men problemet med den, och anledningen till att jag aldrig ätit den innan, är att den ser för jävlig ut. De lägger allt kött på toppen, så allting ser ut som en stor dallrande grå kötthög. När man väl får det och rör runt det lite med riset blir det dock ganska bra direkt.

Hastigheten har jag dock inte lyckats matcha japanerna än. Vissa kommer in och äter upp en sån där skål med nudlar, inkl soppan och allt på 10-15 minuter. Det är helt sinnessjukt, speciellt med tanke på att jag inte kan äta den alls i början för att den är så varm.

Vi kan dock se här att jag spöar Emma i hastighet i alla fall! Att äta snabbt är dock inget jag planerar att träna på, jag tror det är mer hälsosamt att inte slänga i sig allt direkt.

Till Emanuels frustration skall jag nu prata lite mer om mat. Speciellt om varför jag gillar Japan matmässigt mer än andra länder (säger dock inte alla andra länder här).

Det som gör Japan överhuvudtaget är variation, om man ska uttrycka hela Tokyo i ett ord så är det Variation! Så är det med maten också. Indonesisk mat i Amsterdam är den godaste jag ätit, äkta Thailändsk mat är den godaste jag sett och svensk mat är den mest smaklösa.

Japan har dock världens (vad jag sett hittils) bästa snabbmat! Det finns en typ av snabbmatsrestaurang här som har öppet dygnet runt, när du kommer in ser du detta:

Här stoppar du in pengar och väljer efter bilderna vilken måltid du vill ha. Alla har två priser, vi trodde först att det var stor eller liten portion men upptäckte senare att det var med eller utan soppa. Vi tog “stor” sist och den kostade 450 yen, alltså 36kr. Det såg ut såhär:

Maten var någon väldigt kryddstark röra sås med små köttbitar i och ris, det var extremt gott och smakade väldigt indiskt. Det var helt perfekt portion och man blev väldigt mätt. Soppan var faktiskt rätt så god också men lite onödig för man var väldigt mätt efter huvudmåltiden liksom. Hade man tagit utan soppa hade måltiden kostat 350 yen, alltså 28kr! Det kan man inte klå någonstans. Efter man valt måltid i automaten får man en biljett, och då sätter man sig vid ett bort och direkt kommer det en snubbe och tar biljetten, efter högst 2 minuter kommer din måltid ut och jag betvivlar starkt att det är lika onyttigt som typ McDonalds som är den enda snabbmaten vi har i Sverige.

En annan fin sak med Japan är dess variation i snacks. De har alla traditionella Japanska snacks som ofta smakar fisk, de är jag inte så intresserade av, de har dock väldigt mycket västerländska snacks också. Väldigt mycket, och väldigt mycket variation av allt. Det finns ett ställe som jag diggar riktigt mycket, Mister Donut.

De har en hel rad av massor av olika härliga bakelser där man får gå och plocka själv. De har dessutom öppet till 2 på natten.

Som sagt har de hög variation av olika snacks, här är två ytterligare exempel på väldigt goda BBQ sticks som liknar lite cheese doodles men ändå inte, jag har inte sett något liknande någonannanstans. Och någon chokladkaka som innehåller asmycket kalorier och energi i en liten ihoptryckt form.

De har dessutom alla möjliga olika sorters drycker i alla möjliga olika former av förpackningar.

Så slutsats: De har traditionell mat (det här var skitgott!)

Och de har västerländsk mat, också skitgott!