Ut i fall att det skulle finnas några läsare som inte är bekantad med min historik över det Japanska språket så gör jag en liten återberättelse.
Någon gång under 2005 läste jag en termin (typ 15 lektioner eller något sånt) Japanska på medborgarskolan för strax över 1000kr.
Jag har repeterat det japanska “alfabetet”, dvs. Katakana och Hiragana tecknena så att jag har kunnat dem utantill, sen glömt dem och repeterat in dem igen ca 3 gånger, det är runt 100 tecken.
Jag har även tittat på Japanska tecknade serier, a.k.a. Anime en del, kollat igenom ungefär 4-5 serier á 50 avsnitt. Alltså runt 150 timmar.

När jag åkte till Japan hade jag återigen glömt det mesta av Hiragana och Katakana. Men jag kunde grunderna nåtsånär, kunde presentera mig, fråga vägen till någonting och peka på saker och säga “Vad är detta?”.

Att göra sig förstådd i Japan är någonting som inte är världens lättaste sak att göra.
De läser engelska 3 år i skolan så vitt jag vet, detta betyder att de flesta vet ungefär vad fan man försöker få fram när man försöker beställa mat eller uttrycka sig överhuvudtaget.
Men det betyder också att det finns den lilla skaran som gillar engelsk musik och amerikanska filmer lyckas plocka upp språket och faktiskt lära sig vettig engelska. Det hände väl 3 gånger att vi stötte på en Japan som faktiskt kunde prata engelska.
Den största delen av kommunikationen sker genom kroppsspråk.

Det är tur att språk är så extremt redundant att det räcker att 10% av det man säger uppfattas av den andra så förstår de ändå den generella poängen av det man vill säga.

Men till mig själv nu, jag lärde mig faktiskt mer än man kan tro när jag var där.
Det man mest har plockat upp är uttal, hur Japaner faktiskt pratar och hur det låter.
Den där pipiga rösten som många kvinnor har är inte deras medfödda tal-ton, vi stötte på en servitris som pratade helt normalt i en trevlig mjuk röst när hon pratade engelska och så fort hon bytte till japanska så blev det den där jättehöga pipipa rösten.
Jag skulle tippa på att det är så de låter när de försöker vara trevliga på japanska.

Något man bör göra innan man åker till Japan är att plugga in Katakana och Hiragana, det står överallt, det mesta som är viktigt står i de tecknena och menyer och sånt är oftast skriva med detta. Hade man kunnat det flytande hade det hjälpt ganska mycket. Jag kunde läsa det men ungefär som en 3 åring, det tog mig alltså en halv minut att läsa ett ord.

Saker jag plockat upp är till exempel att Irashaimasu betyder mer än bara välkommen. Det är typ, trevligt att du är här, välkommen in, välkommen tillbaka, hoppas att du har det trevligt osv osv..

Något jag upplevt med japanskan är att deras ord inte riktigt går att översätta till svenska ord eftersom de ofta beskriver en generell känsla, medan vi i svenskan använder ord i större grad för att beskriva specifika känslor och till större del objekt.

Irashaimasu är alltså en generell känsla av välkomnad och acceptans.

En annan fras som fastnat är “Kono dencha wa … desu” – “Det här tåget är på väg mot …”
Kono är alltså “det här” och dencha betyder tåg.

Jag har blivit väldigt motiverad till att fortsätta plugga Japanska, jag hoppas att jag har tid och ork till det bara.
Jag skulle antingen behöva en privatlärare eller hitta en Japan att snacka med på MSN eller dylikt för att språket verkligen skulle kunna utvecklas hos mig utan att jag sitter och råpluggar i böckerna varje dag. Ärligt talat har jag varken motivation eller tid till det, speciellt nu när jag strax börjar plugga Teknisk Fysik.

I slutsats skulle jag nog vilja säga att jag ändå har lärt mig en hel del.
Men jag tror det mesta jag har lärt mig om språket är tack vare att jag har lärt mig ganska mycket om Japansk kultur. Deras språk speglar ganska mycket hur de är som personer och det är intressant att se att de har så mycket i språket som är underförstått.
En japan inkluderar sällan orden “jag”, “du”, eller liknande saker. De har gjort språket effektivare genom att eliminera redundans.
På ont för främlingar men på gott för de som kan språket.

I dagens samhälle har vi många problem.
Så varför inte bryta ut från vardagen, bosätt dig på en ö någonstans och skapa ett eget maktmonopol.

Vad menar jag alltså med maktmonopol?
Det är i princip ett diktaturskap där du styr folket med järnhand.
Följ min guide i 3 enkla steg och du kommer ha ett långsiktigt maktmonopol på nolltid.

Steg 1, Grunderna
Avskaffa dig all medkänsla, logik och förståelse för mänsklighet.
Du skall vara fullt kapabel till att mörda någon utan att tänka en andra tanke om det och du måste vara villig att totalt bortse från dina undersåtars mänsklighet. De är enbart objekt som möjliggör ditt maktmonopol.

Steg 2, Skaffa undersåtar
Detta är med långa vägar det svåraste steget, men följer du mina tips kommer det förhoppningvis inte ta alldeles för lång tid.

Skaffa korkade undersåtar.
Det finns ingen värre fiende mot maktmonopol än kunskap, eftersom kunskap är makt vill du ha undersåtar som är i princip helt kunskapslösa. Eftersom bebisar är dyra på marknaden och det inte är så skoj att enbart ha bebisar som undersåtar de första åren så rekommenderar jag att du börjar leta i väldigt fattiga områden, helst där det har krigats mycket. Jag rekommenderar mellanöstern och Afrika.
Folk med någon form av dehabiliterande sjukdom i form av retardation och kronisk korkadhet (ja, vi säger att det är en sjukdom) kan vara bra att ha som undersåtar då de oftast hyser väldigt lite kunskap, men akta dig, folk med mentala sjukdomar kan ofta bli upproriska och svåra att ha att göra med.

Ett stort problem med att införskaffa undersåtar är att folk har en tendens att upptäcka om ett hundratal människor helt plötsligt försvinner. Jag rekommenderar att plocka från lite olika länder i olika omgångar och flytta ut dem till din Ö lite successivt. Du kan även försöka locka ut dem frivilligt genom att säga att det finns jobb eller eventuellt om du vill gå på den yngre varianten kan du säga att det är en godis-Ö.

En väldigt viktig del av detta steg är att du lyckas inbringa rädsla i dina undersåtar, när du har fått ut dem till din Ö så hota med att skjuta alla om de inte uppför sig. Skjut din mest respekterade undersåte på en allmän plats och låt honom ligga några dagar. Detta kommer inbringa skräck i de flesta, men du måste tänka på att människor (även de outbildade) anpassar sig snabbt till miljöer och rädslan kommer att övergå till ilska efter ett tag, du kommer märka detta på stämningen. Då är det dags att skjuta några till.

Eftersom du kommer skjuta några undersåtar lite då och då, jag rekommenderar en i månaden, så kommer du behöva skaffa undersåtar av båda könen som är kapabla att para sig. Det gör ingenting om du skaffar undersåtar inom samma familj, inavel hjälper ditt mål.

När du har dina undersåtar på din Ö och de är rädda för dig så har du i prinicp slutfört de första två stegen. Nu har du ditt maktmonopol, du kan göra vad du vill med dina undersåtar.

Steg 3, Behåll ditt maktmonopol.
Detta steget kan låta lättare än det är. Jag tipsade ju om att skjuta av några undersåtar lite då och då och helst hänga upp dem på allmänna platser som exempel på vad som händer om de tänker annorlunda än dig (självklart kommer de tänka annorlunda än dig, du är ju utbildad, det är grund nog att skjuta dem).
Men detta var enbart för att hålla dem rädda.

Det absolut svåraste är att få dem att tro att det inte finns något alternativ, de skall absolut inte kunna lämna Ön. Jag rekommenderar att sprida religion, säg att guden Argk vilar vid kusterna av Ön och om de försöker lämna den kommer de att undergå hemska missbildningar och bli skjutna i nacken (detta är vad du senare gör på de som försöker rymma, för någon kommer säkert försöka, se bara till att det sker utan vittnen så att myten kan hållas levande, om det finns vittnen, skjut dem och häng upp dem på torget och säg att de tänkta annorlunda än dig).

En annan sak som är absolut kritisk är att inte låta dina undersåtar få ny kunskap, om det föds ett väldigt intelligent barn som är kapabelt att uppfinna saker och komma med ny kunskap så är det helt okej att bränna detta barn för att det var en “häxa”.

Behåll dina undersåtar så absolut oinformerade som möjligt.
Du vill ju självklart inte att alla dina undersåtar skall dö, vem skall du annars ha makt över?
Mörda alltså i moderation.
Någonting som kan döda stora mängder människor i onödan är sådana saker som svält och sjukdomar. Det är helt okej att bota sjukdomar som är dödliga och kan skapa epedemi. Men säg absolut inte att det var vetenskap som räddade dem, det var din oändliga visdom och godhet som räddade dem.
De får som sagt inte svälta heller, men de skall inte ha så pass mycket näring att de är friska, starka och kan tänka bra. Detta skapar lätt tillfälle för dina undersåtar att organisera sig och göra uppror. Jag rekommenderar att servera en lågnärings-välling som totalt bryter ner deras vilja att göra någonting eller tänka på någonting.
Gravida kvinnor får bättre kost, detta motiverar till att skapa fler undersåtar och gravida kvinnor orkar ändå inte göra uppror.

Deras motivation måste vara på absolut lägsta nivå, helst deras självförtroende också. Ett tips för att bryta ner deras självförtroende är att sätta upp affischer på människor som är vackrare, smartare och rikare än dina undersåtar, och skriv en slogan i botten i form av “Because i’m worth more than you”.

Sätt upp propaganda överallt. Du är den enda värdiga människan, du är den enda som kan rädda folket, du är den enda goda människan i världen, du är den som ger dem mat, du är den som räddar dem från sjukdom, du är den som “stödjer familjen”, du är Gud och så vidare…

Nu är dina undersåtar rädda, outbildade (de har nätt och jämnt lärt sig ett modersmål), de är omotiverade, undernärda och har dåligt självförtroende.
De kommer absolut inte orka, eller överhuvudtaget tro, att de har en chans att ta ner den oändligt visa, goda och starka Dig.

En till sak som du absolut måste undvika är att välja en Ö som har naturresurser, där får inte finnas guld, olja, diamanter eller någonting annat.
Om där finns något av värde överhuvudtaget på Ön kommer USA att “rädda” dina undersåtar och du kommer förmodligen bli hängd några år senare, om du inte överklagar förståss.

Du har nu ett fantastiskt, långvarigt maktmonopol där du kan göra precis vad du vill mot dina undersåtar och du kan leva precis hur du vill. Det kommer att kräva lite starta-upp pengar, om du har tur kan du få ett starta-upp bidrag av staten, men förklara inte din affärsplan i så noggran detalj, jag rekommenderar att säga “exotisk semesterort med spa”. Ibland är det okej med en vit lögn.
Efter hand så kommer du sätta dina undersåtar i motivationsbrytande arbete och ditt samhälle kommer bli självförsörjande.

Lycka till!

Efter ett samtal med Jessica, och ett ännu längre samtal med Jonas om förhållande, tjejer och sex så har jag kommit fram till en rad saker om förhållande och min förhållning till dem.

I början av tvåan till mitten av trean hade jag ett och samma förhållande.
Under det senaste halvåret i trean har jag haft sällskap av det motsatta könet, myskvällar med film, tjejkompisar och dylikt, men absolut inte velat ha ett förhållande.
Efter ett halvår nu med singelliv så känner jag att jag börjar sakna fördelarna med ett förhållande.

Förhållande har både fördelar och nackdelar.
Fördelar med ett förhållande är framförallt någon att ge sin kärlek till. Där finns stabilitet, alltid någon där som stöttar dig, alltid någon där som säger att du är bäst och som säger att det inte finns någon annan som dig. Du har alltid någon där när du vaknar, du har någonting att leva för och någon som lever för dig (i det ideala förhållandet). Du får sex med någorlunda regelbundet intervall och du har alltid någon krypa in i famnen hos när det är kallt ute.

Nackdelarna med ett förhållande är framförallt att det är frihetsbegränsande.
Detta är ett väldigt trixigt ämne att prata om, det är åsikter som snabbt förändras mellan olika lägen och det är saker som varierar på vem man har förhållandet med.
Men med frihetsbegränsande menar jag sammandraget att man inte kan göra vad man vill, man måste tänka på sin partner. När man är ute och festar kan man inte kyssa någon, man kan inte ha en myskväll med en tjej och om en partner är svartsjuk så kanske det kan vara svårt att gå på bio med någon av det motsatta könet och krama någon annan så mycket man vill utan att behöva tänka på sin partner.
Som jag sade tidigare, detta är saker som ändras snabbt, när man är i ett förhållande (det ideala förhållandet återigen här) så vill man inte kyssa någon annan, så det problemet försvinner. I det ideala förhållandet är partnern inte heller så svartsjuk att man inte får krama vem man vill, gå på bio eller ha filmkväll med vem man vill utan att tänka på sin partner. Så dessa saker kan man alltså fortfarande göra med rent samvete.
Fortfarande anser jag att det kan vara något frihetsbegränsande.

Med allt gott följer något ont.
Så är det, detta är en konstant sanning.

Den stora frågan är, väger fördelarna över nackdelarna?

Svaret på den här frågan är aldrig entydigt och varierar från person till person, från förhållande till förhållande och från erfarenhet till erfarenhet.
I mitt tidigare långa förhållande tyckte jag att fördelarna övervägde nackdelarna med mått mätta i ljusets hastighet. Mot slutet av förhållandet jämnade det ut sig något men summan (fördelar (+) minus nackdelar (-)) fortfarande var positiv. Efter ett förhållande förändras människor något fruktansvärt, fruktansvärt snabbt och fruktansvärt mycket. Den personen jag var tillsammans med är inte idag samma person och jag tror inte summan fortfarande skulle vara positiv. Dock är tillbakablicken fortfarande positiv.
Det utormordentligt sköna med minnen är att de aldrig förändras, minnen är konstanta, har man ett positivt minne är minnet alltid positivt.

Att leta efter en partner innebär att leta efter ett förhållande där summan är positiv.

Det ideala förhållandet för mig är det förhållandet där summan är utan tvekan positiv.
Obestämdhetslagen säger att ett mått aldrig är konstant utan har viss obestämdhet (detta förstår man bäst om man har läst Fysik B), på grund av denna obestämdhet så måste förhållandet vara mycket positivt, förhållandet F >> 0.

Så om F >> 0 så är det ingen tvekan att förhållandet är värt.
Finns ingen tvekan att förhållandet är värt så finns det inte heller någon begäran att kyssa någon annan eller vara med någon annan sexuellt. Om förhållandet får en negativ summa eller ligger så nära noll att obestämdheten kan lägga förhållandet på den negativa sidan kommer bör man tänka om förhållandet och eventuellt göra slut på det.

Förhållande är någonting som är väldigt svårt att diskutera, alla har olika synpunkter på vad ett bra förhållande är. Alla ser olika fördelar och nackdelar med ett förhållande.
Alla har olika erfarenheter, goda och onda, alla letar efter någonting.
Något som är naturligt för människan är att längta efter något som den inte kan få, á la “gräset är alltid grönare på andra sidan”, detta i förhållande till tidigare erfarenheter och nuvarande sociala status (hos både vänner och det andra könet) tror jag avgör om en människa letar efter ett förhållande eller inte.

Något som jag tror är otvivelaktigt är dock som jag nämnde tidigare Den slutgiltiga frågan.
Den frågan som alla ställer sig inför ett förhållande, den frågan som alla försöker besvara innan de tar steget ut i kärlekslandet och ger sig ut på de riskfyllda markerna i hjärtat.
Den frågan är:

Är fördelarna större än nackdelarna?

Svaret blir olika beroende på vilken person man står inför, olika beroende på längtan, olika beroende på det momentana ögonblicket i livet.
De här sekunderna kan jag ärligt skriva att jag anser inte att F >> 0
Fördelarna överväger inte nackdelarna just nu.
Om 3 sekunder kan jag tycka annorlunda, beroende på vem jag står inför och de erfarenheter som de nästkommande 3 sekunderna kommer med.

Jag hoppas bara, när jag väl har tagit beslutet att fördelarna överväger nackdelarna, att du jag står inför tar samma beslut.

På grund av vissa tolkningar så tillägger jag att jag inte anser att man skall analysera ett förhållande, där skall man gå efter vad som känns rätt.
Jag anser dock att man skall analysera sig själv för att veta om man är redo för ett förhållande.

Inte mycket nytt i bloggen på senaste, men det har inte hänt mycket och jag har inte tänkt på mycket.

Jag har dock två tankar jag vill presentera och jag vill påpeka att de är någorlunda grundade hypoteser men inte vetenskaplig fakta. Så om ni ser någonting som inte stämmer i teorin och ni har grundligare vetenskapligt bevis för att det inte är så, eller om ni har svar på vissa av mina frågor så svara väldigt gärna via mail eller kommentar.

Nummer Ett
– Människans trångsynthet i letandet på utomjordiskt liv

Som alla vet har människan letat efter utomjordiska varelser väldigt länge. Personligen är jag fast troende att det finns så kallat intelligent liv på andra platser än jorden. Det finns många planeter som har samma förutsättningar för liv som jorden så varför skulle det inte kunna finnas liv där?
Nu är det ju dock så att universum är fruktansvärt fantastiskt stort och vi har bara ett sätt att undersöka om det finns liv i andra galaxer, vi kan inte se så nära på planeterna att vi kan se deras levnadsförhållande och då går vi till att leta efter det enda mänskliga tecknet på liv. Vi börjar leta efter radiosignaler som kommer från yttre rymden. Eller någon annan form av elektromagnetisk signal. Vad jag inte sett någonstans är dock ett argument för att någon annan livsform förutom människan skulle använda sig utav samma typ av signaler som oss för att kommunicera. Visst finns elektromagnetiska signaler i hela universum eftersom det stöds av de fysikaliska lagarna, men det finns så ofantligt många kommunikationssystem och framförallt grundämnen som vi inte har upptäckt. Vad säger att utomjordingarna inte är uppbyggda av något annat grundämne, som i sin tur skickar annorlunda former av signaler. Även om vi skulle stöta på dem skulle vi kanske inte kunna se dem?
Vad säger att de är uppbyggda av ett solidt material med viskositet. Varför kan de inte vara byggda av en gas utan viskositet (det vill säga vi skulle kunna gå rakt igenom dem utan att märka det) som kan kontrollera materia med elektromagnetism eller genom andra metoder.

Min poäng är väl denna:
Det finns liv i yttre rymden, men eftersom universum är så stort så skulle det till tidens ände innan vi hittade dem. Och det är om vi hade letat efter alla typer, problemet är att människan letar bara efter typer som liknar oss själva, vi letar kanske bara efter en miljontedel av det som faktiskt finns där ute.
Har ingen lösning på problemet för tillfället dock.

Nummer Två
– Människans trångsynthet i undersökning av språk

Språk är en sätt att överföra en tanke till en annan. Alltså att yttra sig på något sätt för att föra vidare ett budskap. Man brukar även säga att för att det skall få klassas som språk skall man ha intelligensen att kunna framföra någon form av abstrakt tanke, till exempel kunna prata om hur man mår eller vad man skall göra imorgon.

När vi undersöker djurs språk så tittar vi på olika sätt att kommunicera, vi säger att bin kommunicerar med dans, delfiner med ljud i väldigt höga frekvenser och hundar genom kroppsspråk i kombination med skällningar och dylika ljud.

Ett gemensamt drag för alla undersökningar är dock att kommunikationen skall vara någon form av ”real-time” kommunikation. Alltså att meddelandet skall kunna överföras direkt från en till en annan, mest kanske på grund av att i vårt vanliga tankesätt så betraktar vi det icke-”real-time” alternativet som skriftspråk och vi har uteslutit att djuren kan klara av detta. Och det håller jag med om.
Men det måste finnas andra sätt än skriftspråk.

Själv är jag hundägare och därav också starkt troende på att feromoner och andra ”luktpartiklar” är ett kommunikationssätt. Vi vet sen tidigare att det finns feromoner för att avgöra om det är en hona eller hane i urinet av djuret. Vi vet även att det finns en del andra saker, till exempel att man kan bedöma om det är en stor eller liten hane, kanske till och med vilken ras. Och om honan är i löpning eller inte.

Min tro, utan vetenskaplig grund, är dock att det finns feromoner i hundarnas urin för väldigt mycket annat också. När man är ute och går med hunden i en hundpark där det har varit många andra hundar och kissat lägger han väldigt mycket tid på att gå och undersöka varje fläck genom att sniffa på det en stund. Vissa blir han glad av, vissa blir han väldigt intresserad av och vill inte slita sig ifrån. Vissa vill han komma bort ifrån och många svarar han genom att slå en drill själv.
Hundparken måste alltså vara som ett stort forum för hundar.

Jag tror att det finns feromoner för att uttrycka tankar och budskap.
Tittar man dessutom på djurprogram på t.ex. Nature Channel så ser man att vargar har noggranna planeringar (inte bara vargar, många andra djur också) för att ta ner ett djur. Skall de t.ex. ta ner en jättestor älg delar de in sig i två grupper. Den ena gruppen går och lägger sig och vilar sig medan de andra jagar runt älgen och biter den och försöker trötta ut den. När den första gruppen av vargar är trött så kommer den andra gruppen in och tar över jobbet. De har alltså ett skiftarbete. För att detta skall ske måste man ha någon form av abstrakt tänkande där man kan planera för hur händelserna kommer fortlöpa och dessutom kan se konsekvenser av vissa handlingar. Som t.ex. att jobba i skift. Allt detta tycker jag borde kräva ett mer avancerat kommunikationssystem än kroppsspråk och signalljud för olika lägen av stress och upprördhet (varningar).

Jag säger: Undersök feromonerna noggrannare och ni lär finna fler som inte bara uttrycker fysiska aspekter hos hunden men även dess tankar.