Nu är jag tillbaka med internet.
Typ, sitter uppkopplad på ett 3G modem som ju går sådär snabbt..
Men det funkar för att surfa och chatta i alla fall vilket är det jag har behov av.

Ikväll är det ta bort resten av skräpbilderna från brölloppet som gäller och sen imorgon är det att gå igenom, plocka ut och redigera de bra bilderna som står på schemat. Efter det blir det matteräkning för min del, ska väl försöka ta igen en vecka eller så.

Och därefter finns det inget sådär jätteplanerat direkt.
Det är allmänt kul här, träffar lite folk och sånt där vanligt, jävligt skönt att ha en hel lägenhet att använda nu och så också!

Så så ligger det till.
Jag saknar Emma
Men jag överlever väl ett litet tag till, får helt enkelt försöka hålla mig sysselsatt.
Nu när jag har internet igen är det lite lättare att överleva.

Brölloppsfotningen gick allmänt bra, det landade på cirka 2500 bilder totalt, så vi har en del att göra de närmsta dagarna.

Kram!

Jag har kommit fram till GBG, fotat bröllopet och hela grejen, men jag har inte internet i lägenheten än, så jag ska försöka fixa det väldigt snart. Annars kommer jag behöva åka hem väldigt mycket tidigare.

Jag ska iaf lägga upp lite bilder och sånt på lägenheten sen.

Hörs

Jag tittade precis tillbaka lite på kategorin Artiklar och det jag skrivit där under året.
Om ni skall läsa någonting i denna blogg och vill göra någon ansträngning överhuvudtaget för att lära känna mig är det de 14 artiklarna ni skall läsa. Tyvärr finns där en bruten länk, men jag skall försöka fixa den snart.

David är som en jättesjysst storebror, han har levt till synes mycket längre än jag, han har mer erfarenhet av livet och kan berätta många saker och spännande historier, precis som en storebror. Precis som en storebror ser jag också upp till honom i många egenskaper, han är den som kan saker och berättar hur man skall göra det ena eller det andra och ger en väldigt stort moraliskt stöd när det behövs. Han förstår hur man fungerar och hjälper till. Men självklart som i äkta syskonkärlek finns det också mycket som jag inte vill efterlikna. Men det är ändå en bra sak.

Jag kunde inte skrivit det bättre själv
Det stämmer fortfarande på pricken.

Det var ett tag sen jag skrev nått vettigt känns det som.
Så jag tänkte inte göra er besvikna genom att skriva något vettigt nu heller.

Jag har precis sett Beerfest, äkta amerikansk film, fylld av dåliga skämt, sjukt dåliga effekter och tonvis med cheesy patriotism. Men ändå rolig. Ena killen dör, sen typ 5 minuter tidigare kommer hans tvillingbror som är exakt likadan på alla sätt och vill att de andra ska kalla honom för sin brors namn för att hedra honom. Så fortsätter filmen precis som innan :p

Den här veckan har varit rätt seg. Har ju dragit på mig en ordentlig förkylning. Var hemma från jobb i onsdags och borde ha varit det idag men jag tjänade mer pengar på att vara där.
Annars har det typ inte hänt någonting. Har börjat koda lite på nästa DHG system och det är rätt roligt. Gör det i Ruby on Rails, vilket är ett nytt språk för mig. Men det är intressant.

Jag har typ inte pratat med någon nästan vilket känns rätt skumt också.
Saknar vissa personer, David, Love.. så långt borta.
Och dig, så nära men ändå så långt borta. Fuck 14-22.. du vet vem du är ;P

Jag har funderat en del på att söka något annat jobb, men det känns ganska meningslöst. Jag har kommit fram till att jag ska sluta jobba någon gång i februari. Då har jag pengarna jag behöver och det som toppade beslutet var att Emma skulle sluta jobba då också. Ibland påverkas man för mycket av grupptryck ;P

Men jag mår i allmänhet rätt bra faktiskt, förutom förkylningen förståss.
Men det är mest petitesser.

Den 1 November, i övermorgon, kommer jag ha varit singel i ett helt år.

Det är ettårsdagen för att fira hur lätt Helena lyckades kapa mig ifrån sitt liv.
Jag trodde ärligt talat att jag skulle må sämre vid det här datumet, men det gör jag inte. Förmodligen helt och hållet på grund av att jag har vänner som jag älskar.
Speciella tack till David och Emma, ni är sötast.

Självklart har massa andra människor hjälpt mig också, Emanuel, Jonas, Fidde.

Jag vet att jag hade varit sjuuukt mycket mer deprimerad under det föregående året och efter Helena gjorde slut om det inte varit för dig David. Du är och kommer alltid vara en mentor.
Jag hade inte mått alls lika bra den senaste tiden, med jobb och hela rutinsaken och allting om det inte hade varit för dig Emma, du visar sån enorm styrka om och om igen men du vet inte om det, tack för att du håller mig sällskap och tack för att du gett mig någon att krama på då och då.

Men ikväll tänker jag inte så mycket på gamla tider.

En speciell människa bor i mina tankar, de är konstant upptagna.
Varför? Och vad är dessa tankar som snurrar?

Har du någonsin känt att du älskar någonting och hatar det samtidigt?
Du mår bra av det och känner att det är en jättehärlig känsla, men samtidigt vill du att det skall bort. Så känner jag från stund till stund.
Men mestadels känns det bra, även om jag inte vet vad det är.

Nu ska jag försöka sova.

Puss på just dig!

En variant på TGIF (Thank God It’s Friday) är TGFNPWH.
En förkortning som jag precis kom på, Thank God For Nice People With Humour.

David har inget internet på ett tag, Jonas är upptagen med skola och flickvän, Anders är upptagen med skola, flickvän och jobb. Alla andra jag känner är upptagna med någonting eller så orkar jag inte prata med dem, de är helt enkelt inte särskilt intressanta att prata med (ta inte åt dig om du är intressant att prata med).

Detta har inneburit att senaste veckan har jag pratat i princip enbart med Emma, och David en del på telefon.
Och Emma är en NPWH (Nice Person With Humour), hon är rolig att prata med och man kan prata om lite allt möjligt. Jag har påkommit mig själv med att tänka på någonting vi har pratat om eller någonting hon har berättat och lett för mig själv utan uppenbar orsak. Det var länge sen jag log av att tänka på någon och det är en trevlig känsla.
Hon har lättat upp en vecka av i princip enbart jobb.

Detta innebär ju också självklart att jag nu står inför en tuff tid. Emma kommer ju nämligen att jobba kvällskift, 16-22.
Vilket är precis den tiden på dagen jag är vaken och ledig. Vilket också då resulterar i att jag inte kommer kunna prata med henne på 5 dagar. Så vad ska jag nu se fram emot på måndag, onsdag och fredag då jag inte har träning.
Jag måste ju hitta på någonting som kan driva mig och hålla mig motiverad.

Det blir en stor och jobbig, men nödvändig uppgift att hitta den saken.

Fan.

Eftersom Emma tvingade mig att lyssna på Coldplay i 2 timmar nu (vi säger att det gick till så i alla fall).
Så har jag blivit helt fluffig i huvudet. Vilket innebär massa saker, bland annat att man är känslosam och sitter och försöker klura ut saker om sig själv.

En sak som ständigt kommer upp när jag försöker lista ut hur jag fungerar är hur jag ofta driver efter att hitta ett djup i allting. Jag vill att världen skall vara komplex och djup och allting skall inte bara vara ytligt och enkelt att se och genomskåda.

Det är nog därför jag till stor del gillar Anime och japanska serier och sånt. De är alltid sjukt djupa, oftast är de riktigt djupa famtidsserier, vilket har sina för- och nackdelar. Ergo Proxy till exempel är en post-apocalyptisk serie om hur robotar och människor lever i symbios. När det helt plötsligt är något som stör systemet och ett virus släpps så att robotar börjar få personliga känslor. Det är det vanliga klassiska egentligen, men de lägger fram det på ett väldigt bra sätt och de betraktar det liksom som något vanligt på något sätt, det är inte huvudhandlingen.

Men, jag driftar från min ursprunliga mening med den här posten. Det var att musik ofta bestämmer hur vi ska känna oss. Ibland är det så att man söker sig till en viss musik när man mår på ett visst sätt, men nu har jag upptäckt att andra hållet är aboslut fullt möjligt, musiken kan få oss att må på ett visst sätt.

Man blir väldigt eftertänksam och sådär när musiken är som till exempel Coldplay.
Jadu.. Mycket jag vill säga egentligen, men jag kan inte riktigt uttrycka det.

Jag har pratat med Pernilla idag, eller gör det nu i skrivande stund egentligen. En klasskamrat från 9an. Pratade rätt mycket med henne ibland då. Var kär i henne i 7an eller 8an också. Det känns som såååå länge sen. Men det var 3 år. Tre år låter inte mycket. :s
Men hon verkar må bra i alla fall.

Personligen har jag nog förändrats enormt mycket sen dess. Jag är fortfarande samma lata Fredrik som inte skulle få för sig att anstränga sig med skola eller något sånt. Jag är fortfarande samma halvt-ensamvarg som jag var då. Men idag vill jag i alla fall gärna tro att jag har utvecklat min sociala förmåga en del. Jag har insett att vissa saker är mindre än vad man kan få dem att bli om man tänker på dem för mycket. Jag ser lite större bild av helheten. Ser lite mer vad som är viktigt och vad som inte är det.

Jag saknar något väldigt mycket i mitt liv just nu.
Ett Raison Dêtre.

Kanske en flicka, kanske en väldigt bra vän som kan vara här med mig, kanske något annat.
Jag är inte säker.

Jag är dock säker på en sak. Ju fler människor jag träffar och pratar med och som står ut med att prata med mig desto gladare blir jag.
David
Emanuel
Anders
Jonas
Massa andra
Och idag och förhoppningsvis framöver Emma (en kompis till Jonas flickvän som jag träffat någon gång som hastigt innan, vars MSN jag fick idag)