Det finns en intressant stil att skriva som uppkom under den modernistiska eran av litteraturhistoria. Den kallas stream of conciousness (tack till Daniel för ordet), medvetandeström antar jag vore en någorlunda korrekt översättning och handlar om att bara skriva allting som kommer till hjärnan. Det är en form av oorganiserad inre monolog som antingen kan flyta från en sak till en annan eller göra abstrakta radikala hopp, eftersom våra hjärnor och tankar fungerar så ibland. Som jag har förstått det finns det i princip inga regler till skriv-sättet förutom att just skriva ner tankarna.
Freud är grundare av den psykoanalytiska metoden inom psykologi och den går ut på att man sätter sig i en stol och babblar på om vad som helst, allting som kommer till hjärnan säger man och man pratar vidare från en sak till en annan utan ett speciellt mål och slutar inte förrän man blir för trött för att prata vidare.
Detta är ju i princip samma sak som “medvetandeströmmen” när man skriver.
Psykoanalytiska metoden används fortfarande i viss utsträckning idag och många anser att det kan hjälpa en väldigt mycket.
Jag tänkte testa skriva lite i form av stream of conciousness här, jag kan förvarna er redan nu att det förmodligen kommer bli svårt och jobbigt att läsa. Men jag tänkte hålla det rätt kort (ni behöver inte läsa det).
Detta kan vara jävligt jobbigt känner jag att bara skriva på utan att använda komma eller punkt eller något jag tror visserligen man får använda det men inte fan har man komma eller punkti huvudet eller har man det kanske jo nog fan har jag komma och punkt i huvudet jag stannar ju i min atankar och jag pausar och sådär jag tänker använda komma åtminstone för man pausar jutrots allt i tankarna och sådär, man gör det kasnske inte så jätteofta när man tänker i vanlgia fall men just nu är jag ju lite inne på att tänka i form av a tt skriva och då blir det ju gärna så att man tänker i form av text, jag tänker på rätt konstiga saker tror jag, jmina tankar förändras väldigt mycket beroende på vem jag är med för om jag är med emma tänker jag på ett sätt och om jag är med david på ett sätt också vidare, om man hade tänkt på samma sätt med alla borde detväl bli rätt skumt, eller tänker man alltid likadant, jag vet inte riktigt, jag önskar jag visste bättre själv vad jag tänkte och att jag kunde vara likadan med alla alltid för då visste man i alla fall hur man var och vad som hände med en ofast om ens tankar aldrig ändrades så skulle man ju liksom alltid veta hur man tänkte och man skulle aldrig ha några problem med något, eller ja kanske inte riktgit aldrig några problem för man skulle ju fortfarande tänka på samma sätt och ha problem med det men man skulle aldrig bli förvirrad av nya tankar eller någonting sånt som kom upp och man hade aldrig behövt vara rädd för att förlora någon för att man förändrades till något sämre men å andra sidan tror jag inte det är orsaken till att man förlorar vänner eller käresta utan det är nog mer för att man inte förändras och alltid är samma det blir rutin på något sätt och man fastnar i samma sak och alltid blir tråkigt, jag tyckte aldrig det var tråkigt att vara tillsammans med helena men jag tror hon tyckte jag var rätt tråkig mot slutet jag längtar efter att vara i ett förhållande igen för man är alltid så glad då ibland tittar jag på folk jag känner som är tillsammans med någon och är lite avundsjuk för att jag också vill ha någon som bara accepterar mig fullständigt för den jag är och älskar mig konditionslöst, men sen tänker jag att det ärr rätt skönt att vara singel också på ett sätt och då blir jag lite gladare men jag hoppas på att träffan ågon rätt snart även om jag ska till japan snart kommer vara borta och det kommer nog bli lite jobbigt för mitt liv kommer nog förändras en del när jag börjar skolan och sådär men jag vill ändå ha någon nu även om det bara är för en liten stund, det skulle vara så skönt att ha någon att kramas med
