Singel 1 år

Den 1 November, i övermorgon, kommer jag ha varit singel i ett helt år.

Det är ettårsdagen för att fira hur lätt Helena lyckades kapa mig ifrån sitt liv.
Jag trodde ärligt talat att jag skulle må sämre vid det här datumet, men det gör jag inte. Förmodligen helt och hållet på grund av att jag har vänner som jag älskar.
Speciella tack till David och Emma, ni är sötast.

Självklart har massa andra människor hjälpt mig också, Emanuel, Jonas, Fidde.

Jag vet att jag hade varit sjuuukt mycket mer deprimerad under det föregående året och efter Helena gjorde slut om det inte varit för dig David. Du är och kommer alltid vara en mentor.
Jag hade inte mått alls lika bra den senaste tiden, med jobb och hela rutinsaken och allting om det inte hade varit för dig Emma, du visar sån enorm styrka om och om igen men du vet inte om det, tack för att du håller mig sällskap och tack för att du gett mig någon att krama på då och då.

Men ikväll tänker jag inte så mycket på gamla tider.

En speciell människa bor i mina tankar, de är konstant upptagna.
Varför? Och vad är dessa tankar som snurrar?

Har du någonsin känt att du älskar någonting och hatar det samtidigt?
Du mår bra av det och känner att det är en jättehärlig känsla, men samtidigt vill du att det skall bort. Så känner jag från stund till stund.
Men mestadels känns det bra, även om jag inte vet vad det är.

Nu ska jag försöka sova.

Puss på just dig!