Påståendelogik

Jag funderade nyss angående påstående, deras validitet och säkerhet.

Jag har gjort många påståenden genom tiderna som visat sig vara väldigt falska. Just nu tänkte jag inte dra upp några specifika exempel men ni har säkert exempel ni kan tänka på själva som ni själv har tillverkat.

Jag har genom tiderna försökt dra mig från att yttra påståenden som jag vet kan bli falska i framtiden. Alltså tidsbaserade påståenden, åtminstone de som grundar sig i väldigt långa tidsperspektiv (orden alltid och aldrig till exempel).
Detta är ett ämne som jag tillägnat mycket tanke, speciellt då jag var i ett förhållande och någon gång då och då råkade yttra ett av de här förbjudna orden.

Jag vill i följande text försöka bevisa att dessa uttryck inte är några man skall undvika, då påståendena inte förändras i validitet utan det är enbart förutsättningarna och omständigheterna som förändras.

Jag har kommit fram till att påståenden är mycket som matematiska formler.
Man ställer upp ett påstående baserat på ett antal variabler som man antar värdet på.

Detta betyder att jag kanske till exempel drar ett påstående som:
“Jag kommer aldrig såra dig”

Detta påståendet är baserat på en del variabler, vissa självklara och konstanta som vem ‘du’ är och innebörden av ‘aldrig’, vilket i ett normalt exempel innebär så länge som vi båda kommer att känna varandra.

Redan från grunden ser vi här att variabeln ‘du’ ses som en konstant. Under förutsättningen att människan man säger detta till förändras kan påståendet komma till att bli “falskt”. Till exempel om den personen man riktar sig till begår en hemsk handling mot en älskad eller om den personen man riktar sig till sårar en själv på något hemskt sätt först. I dessa fallen kan det ju på så sätt komma upp omständigheter då man faktiskt är tvungen att såra motparten.
Det finns ett oändligt antal exempel på hur människan man riktar detta till förändras och validiteten av påståendet ser ut att förändras.

Jag skall nu argumentera för att påståendet dock behålls sant, detta genom att visa ett kort exempel på en matematisk ekvation.

5 = Y + Z
5 är här påståendet, Y och Z är påståendets variabler som vi antar ett värde på.
I det här exemplet antar vi variablernas värde till;
Y = 3;
Z = 2;
Vi får alltså ett sant påstående där 5 = Y + Z.

Men om vi nu antar att personen vi riktar detta till, Y, förändras på ett av ett oändligt antal sätt till 4 kommer vi få konsekvensen att
5 != Y + Z

Vårt ursprunliga påstående stämmer alltså inte med de antagna värdena.
Men vårt ursprunliga påstående 5 = Y + Z är ju fortfarande sant, det är nämligen så att den här ekvationen har ett oändligt antal lösningar (om vi räknar med decimaltal).

Det är alltså de antagna värdena som är fel.

Vilken matematiker som helst skulle säga att 5 = Y + Z är en helt valid ekvation, men i fallet då vi har antagit värdena 4 och 2 på Y och Z blir ekvationen falsk.

Ekvationen är alltså grundläggande korrekt, våra antaganden är fel.

Detta innebär att oavsett vilket påstående vi gör i livet där påståendet innehåller ett antagande om framtiden, så kommer detta påståendets förutsättningar enbart vara statistiskt korrekta. Vi chansar alltså på att förutsättningarna kommer vara såhär.

I korta tidsperspektiv kan detta verka trivialt, men i påståenden som innehåller alltid och aldrig kommer vi alltid ha fel och aldrig ha rätt.

Varför skall vi då yttra dessa saker om vi alltid kommer att ha fel?
Jag visade tidigare att det inte är påståendet som är grundläggande felaktigt utan det är påståendets förutsättningar, det är våra antanden som är inkorrekta.
Därför ges alla typer utav dessa påståenden med en underförstådd överenskommelse.

“Jag kommer aldrig såra dig. [Under förutsättningen att varken du eller jag förändras]”

Så fort ‘du’ eller ‘jag’ förändras kommer påståendets förutsättningar förändras och våra antaganden är icke korrekta, detta lämnar påståendet meningslöst och det löses upp och är så kallat icke-gällande längre.
Om vi fortfarande anser, under de nya förutsättningarna, att påståendet gäller måste påståendet upprepas, om detta görs underförstått av båda parterna är detta alldeles utmärkt. Men om någon av vardera part betvivlar att påståendet gäller under de nya förutsättningarna måste det upprepas verbalt.
Om då i detta exempel jag fortfarande anser att jag inte kommer såra dig och ‘du’ betvivlar att detta gäller under de nya antagandena måste jag upprepa påståendet verbalt.
I den här handlingen av att upprepa utförs en aktion motsvarande att ändra siffran 5 i vår exempelekvation.

Häng med nu och tänk lite extra noga för här är slutsatsen:

Detta innebär alltså att vid ett upprepande av ett påstående med förändrade antaganden och förutsättningar, även om det så är exakt samma ord, kommer påståendet i sig själv förändras.

Jag mottar väldigt gärna kommentarer på detta inlägg.