Jag tänkte försöka ge mig på att beskriva humör (relaterade till kärlek) i en formel.
Premiss
Det finns 4 humör, dessa humören är enbart baserade på nuläget och tar inte hänsyn till framtiden.
Det vill säga det är “hur jag känner mig exakt just nu, utan betraktelse för hur min historia eller framtid ser ut”.
De fyra humören är dessa:
A. Jag har flickvän som jag känner mig stabil och trygg med.
B. Jag är ensam.
C. Jag är kär i någon (eller vill vara kär i någon).
D. Jag har flickvän som jag är ostabil och otrygg med. (Det vill säga flickvän jag “bråkar” med.)
Humören är rangordnade som skrivna ovan, överst är bäst.
Jag myntar ett begrepp som heter humörsenhet.
0 humörsenheter motsvarar ett medelläge, a.k.a. lagom.
1 humörsenhet motsvarar alltså ett ganska bra humör, 2 motsvarar väldigt bra osv..
Kruxet med formeln ligger här, men det är även här formeln görs personlig.
1 humörsenhet motsvarar olika starka känslor hos olika människor.
Min rangordning (det vill säga mina definitioner av ovan nämnda känslor) av ovanstående är följande.
Argument
Jag vill argumentera att känslor, oavsett antal humörsenheter och oavsett känsla kommer att minska i humörsvärde med tiden. Här kommer problem #2 med formeln, den är baserad på statistiskt värde.
Eftersom att formeln är baserad på psykologi är tyvärr statistiskt värde det enda värdet som är acceptabelt med modern teknik. Problemet här i ligger alltså således inte så mycket i att det är baserat på statistik, utan snarare att det är enbart baserat på min statistik, som dessutom bara är genererad från en person.
Men såhär ser ursprungsvärdena ut:
Det tog mig 6 månader att gå från b till c.
Humöret minskade alltså med 1 enhet på 6 månader, eller 1/180 humörsenheter per dag.
Formel
Som ni ser ifrån detta kommer en känsla klart och tydligt minska i en konstant hastighet.
I enlighet med:
Där x är given dag, y är humöret för given dag och m är ursprungshumöret.
Program (humor)
Jag tänkte med detta ge mig på att försöka skapa ett program som håller humöret på topp.
Det utgår ifrån att man i ett förhållande inte vill bråka särskilt ofta, men inte komma ner till en sådan punkt att man mår lika bra som om man inte skulle haft förhållandet, det vill säga man vill fortfarande vara glad att man har den andra. Eftersom i princip hela mänskligheten tar ordspråket “Omväxling förnöjer” på allvar, tänker jag göra detsamma. Jag påstår att vid känslobyte nollställs ursprungskänslan till sitt ursprungliga värde.
Tyvärr kan jag inte få indenteringen att funka, så det blir jävligt ful kod.
class kärleksliv{
glad_tillsammans() {
while y > 0 (x < 360)
happy times
x + 1
end
#när det har kommit hit har det gått ett år, detta är
#maxlängden det får gå i ett förhållande utan ett bråk.
goto ledsen_tillsammans()
}
ledsen_tillsammans() {
bråka
while problem != löst
prata strukturerat och diskutera genom känslor och behov
dagar_med_bråk + 1
If dagar_med_bråk > 30 then
goto ensam() #om man bråkade i mer än 30 dagar utan lösning kan man
end #nog säkert säga att förhållandet är slut tyvärr
end
goto glad_tillsammans()
}
ensam() {
while y > -1 (x < 180)
lev livet
x + 1
end
#när det har kommit hit har man varit singel i ett halvår
goto kär()
}
kär() {
prata med tjejen
while inget_visat_intresse
prata mer
dagar + 1
If dagar > 30 then
goto ensam() #inget visat intresse på 30 dagar visar ganska
#tydligt att hon inte är intresserad av dig, du är singel igen, men glad
end
end
#har du kommit hit så visade hon intresse
goto glad_tillsammans()
}
}
