Jag har ett riktigt love-hate förhållande till skolan har jag kommit fram till. När folk frågar mig vad jag tycker om skolan så säger jag oftast att jag älskar det, och det gör jag!
Det är sjukt skönt, men det svaret ger jag när jag jämför mitt liv med hur det kunde ha varit, och hur det har varit tidigare. Att jobba var faan så mycket sämre än att gå i skolan.
Skolan är sjukt soft, de betalar mig i princip för att vandra runt hela dagen och leka med siffror, helt utan något ansvar. Skithärligt verkligen!
Men jag klagar väldigt ofta på skolan när jag väl går i den. Det tar skitmycket tid, det är väldigt mycket räkna uppgifter vilket jag inte tycker är sådär jättespännande. Det beror mycket på att jag hatar att repetera saker, och räkna i övningsböcker och sånt är enbart att repetera. Föreläsningarna är roliga för där lär man sig nya saker.
Men repetitionen suger och det säger jag ofta. Just nu verkar skolan ta fett med tid också vilket jag inte gillar, men jag tror det kommer bli bättre. När nollningen är klar är man mer fri att göra vad man vill alltid.
Jag har lite andra sånna här hatkärlek förhållanden, bland annat till vissa delar av mig själv. Jag brukar säga att jag är sjukt egoistisk och har enormt bra självförtroende, men det är bara inom vissa områden. Ni 3-4 personer som känner mig vet att jag whinar ganska ofta på mig själv och saker jag önskade vore lite annorlunda i min personlighet
