I’m so tired

1 comment

2007/10/23
186 words
by Fredrik Olsen

Klockan är snart 12 på natten.

Skulle ha sovit för en timme sen. Det är det vanliga igen. Tillbaka till rutinen, tillbaka till sömnlösheten, tillbaka till att lägga sig för sent, stiga upp för tidigt, vara skittrött. Måste klara mig, måste…

Kan inte sluta tänka, kan inte sluta snurra allting.

Kärlek, vänskap, fritid, fotografi, träning.

Allt är en del av att vara en människa, men varför?
Till vilket syfte? Till vilket ändamål? Kommer det någonsin ta slut?
Kommer jag någonsin få det jag vill?

Jag är till och med rädd för att säga vad jag vill så hur ska jag någonsin kunna få det?

Jag vill ha en terapeut, någon fullständigt objektiv, som inte känner mig, som inte känner mina vänner, som inte känner min situation, som kan göra en objektiv bedömning av mig, min vilja, mitt syfte.

“Jag pallar inte längre”
Men det är inte ens så, det är samma känsla, men det är inte ens så. Det handlar inte om mig längre, det känns som att saker är bortom min kontroll och jag gillar inte det.
Jag vill ha svar, men de verkar aldrig komma, så jag sätter mig ner, sätter på serierna… och försvinner.

1 comment

Emanuel

Vet vad det där är. Jag har två fiender i livet, som båda är delar av mig själv – känslan av meningslöshet (att vad jag än gör av livet så borde jag göra något annat egentligen) och känslan av hjälplöshet (att oavsett hur mycket jag önskar något så har det ingen inverkan över huvud taget på vad jag i slutändan får). Båda kompletterar varandra, båda håller varandra vid liv. Båda tar död på mig.

Har mycket länge drömt om att kunna finna någon “livscoach”, någon äldre människa som kan peka ut vägval, som kan reflektera mina egna tankar så att jag själv ser de i nytt ljus. Som med egen erfarenhet kan sprida det till mig. En person att tro på, att lita blint på och enbart ha för sig själv, vid stunder då det som mest behövs.

Men jag antar jag är precis lika ensam som jag fruktar. Jag antar det är så det ska vara. Jag antar jag dör ensam, precis som alla andra. Men innan jag dör, vill jag se till att bli den “livscoach” jag själv saknade, åt någon annan.