Emanuel

Lite trött nu (kolla timestampen) så det blir kanske lite flummigt.

Igår (Fredag till Lördag) var jag i alla fall ute med Jonas och det gänget på Club IN i danmark.
Don’t get me wrong, det är ett sjysst gäng med roliga snubbar och sådär, men var rätt trött och Jonas var ovanligt inställd på att vi andra skulle ragga på klubb-luder under kvällen och som vanligt var vi fega för att vi inte ville det.

Hursom var det i princip första gången jag faktiskt saknat Emanuel. Han har sen jag först snackat med honom varit väldigt intressant eftersom han i extremt många aspekter är kopiöst lik mig själv. Men nu var första gången jag verkligen önskade att han var där med mig.

Det är nämligen så att när Emanuel är med i en samling så har man alltid en liksinnad hjärna att vända sig till. Varken Jonas eller någon i det gänget tänker som jag gör och det går inte att ha en diskussion på den nivån som det går med Emanuel, även om jag mot förmodan skulle få dem att börja prata om fysik, religion, statistik, psykologi eller livs-filosori så skulle diskussionen hamna på någon form av omogen nivå där man skämtade om det och avfärdade tankarna som för jobbiga att tänka.
Med Emanuel kan jag diskutera sådant timvis, och det är ändå roliga, intressanta och upplyftande diskussioner.
Jag vill absolut inte säga att vi har diskussioner på en mer vuxen nivå, det låter så tråkigt. “Vuxen” för mig är nästan lika med att vara tråkig, en “vuxen” person avfärdar också tankar om existens som meningslösa eftersom man aldrig kommer få svaret.
Diskussionerna med Emanuel är mer civiliserade, mogna, men ändå roliga, uppfinnelserika, nytänkande, framförallt är de på samma tankeplan som jag befinner mig i. Jag behöver inte förklara för Emanuel varför jag inte vill plocka upp någon främmande tjej i en klubb som förmodligen fick herpes från en toalettsits vid 12 års ålder (lite överdrift okej, men ni förstår vad jag menar) han vet redan att jag inte är ute efter sånna saker i livet.

Så jag menar ingen respektlöshet mot de jag var och festade med. Men jag saknade verkligen Emanuel och hans förmåga att plocka upp en situation, en kväll, till en annan nivå.