Jag valde ut en god dryck, i detta fallet en god skogsbärs-cider. Fyllde iPoden med Alan Watts, en fantastisk professor (tror jag han är) och filosof.
Ett exempel på hans fantastiska filosoferande:
Fyllde badkaret med varmvatten. Släckte ljuset och lade mig i vattnet och lyssnade på diskussioner om identitet och buddhism.
Det var så mörkt att jag nätt och jämnt kunde se skuggan av handen framför ansiktet. Med vidöppna ögon såg jag ingenting överhuvudtaget oavsett vart jag vände huvudet. Det var enormt avslappnande!
Först var det lite läskigt faktiskt, det är en känsla man inte är van vid. Det var en skrämmande inblick i hur det skulle kännas att helt plötsligt bli blind. Men efter 5 minuter så bara släppte allting och jag låg bara med ögonen öppna och stirrade ut i ingenting. Fantastiskt skönt.
PS. Titeln på inlägget är från “The Raven” av Edgar Allan Poe
