Klockan är 4.45.
Jag kan inte somna.
Jag funderar på en halv konversation som utspelades i David’s mammas lägenhet (för ett par veckor sen).
Jag tror den gick såhär:
David: “Jag vill läsa brott & straff”
Davids Mamma: “Jag har läst den, det var den drygaste skiten jag någonsin läst”
David (riktat till mig): “Jag tror du har något att säga om det”
Jag: “Mja, jag tyckte den var bra, men den kan va väldigt dryg”
Jag skulle vilja svara såhär:
Nej inte direkt, jag är beredd att hålla med, men jag måste också säga att jag tyckte den var enormt fascinerade och fantastiskt bok, utan tvekan realismens höjdpunkt.
Men det är ju trots allt realism, den är långsam, dryg och svårläst.
Jag tror att det är en bok som skall läsas under flera olika tider i sitt liv. Boken uppfattas annorlunda beroende på hur man läser den, vad man letar efter i den och på vilket humör man är.
Innehållet påverkas så mycket av omständigheterna i ens liv, ens mognad, ens kunskaper, ens upplevelser och ens intressen.
Det är ingen fängslande bok och den tar inte iväg dig till ett fantasiland där du kan njuta och dra dig tillbaka från verkligheten. Snarare tvärt om.
Boken skall läsas med ett öga intresserat av psykologi, den skall läsas i ett gott aktivt humör.
Den skall inte tvångsläsas på något sätt, då den bara kommer vara dryg. Den skall inte sträckläsas, utan bara när man känner att man har energin till det. Det är som sagt ingen lättläst bok.
Det är en bok som skall observeras och kontempleras.
Men jag tror bara de hade kollat skumt på mig om jag svarat så.
PS. Jag vill skriva en bok, men jag har fortfarnade inte kommit fram till om vad.
Jag kommer inte ihåg om jag har skrivit mycket om detta tidigare, men ska söka sen när jag orkar.
Annars kommer det komma ett långt inlägg om hur jag vill ha min bok.
-
Emanuel
