Jag har kommit till att sakna mitt jobb på PartnerTech en del. Jobbet som montör.
Inte på grund av fabriken (verkligen inte) eller jobbet i sig, men så mycket som fanns runtomkring.
Jag saknar att spendera en timme om dagen i bilen med Fidde, vilket alltid var jävligt kul, underbart sätt att starta dagen faktiskt. Jag saknar att ta med lunch och sitta i lunchrummet med Fidde och/eller Emanuel och snacka och ta det lugnt.
Framförallt saknar jag att spendera 8 timmar om dagen med att lyssna på ljudböcker, så underbart fantastiskt det var egentligen. Det tyckte jag då och det tycker jag ännu mer nu när jag tittar tillbaka på det.
Så mycket litteratur man lyckades suga upp, så mycket man lyckades lära sig och så härligt avslappnande det var.
När jag tittar tillbaka på hur enormt många böcker jag lyckades “läsa” under den tiden är det helt otroligt, mer än jag någonsin skulle kunna läsa på riktigt nu medan jag går i skolan eller ens när jag är ledig.
Jag får helt enkelt inte tid till att plocka upp böcker…
Till viss del saknar jag att tjäna pengar, men förvånansvärt nog saknar jag det väldigt lite. Jag klarar mig jävligt bra ändå och ibland hade det varit skönt med lite extra cash, men det tänker jag väldigt sällan på.
Framförallt saknar jag hela stämningen av att åka och jobba med vänner och få lov att känna sig lite mer vuxen, kombinerat med att få en enorm kulturell utbildning.
Jag kom hem igår. Med blandad stämning över att vara hemma igen. Trött som fan men ändå inte. Lade mig och kollade på de Daily show och colbert report som jag missade när jag var borta.