Då var servern äntligen uppe igen.
Efter klydd och allt så har det tagit mig ett tag att ta mig kraften och tiden att faktiskt sätta tillbaka den där den hör hemma. Men det gick till slut nu :P

20:45:33 up 61 days, 16:26,  1 user,  load average: 2.00, 0.41, 0.13

Detta var statistiken för uptime precis innan jag tog ner den.

61 dagar.

Nu hoppas jag att jag kan klara åtminstone 200-300 dagar där den står nu.

Jag stod och kollade mig i spegeln nu innan jag skulle lägga mig.
Rensade huvudet på tankar för att försöka få fram vad jag kände.
Det som kom fram var “Thank god it’s friday!”

Som den vetenskapsentusiast jag är kontrade jag mig själv direkt med att jag inte tror på en gud och att jag inte borde säga Thank god. Typ “Thank science..” istället.

Sen kom jag på att det är inte vetenskap som gör att vi har helg, söndag är inte ett logiskt påfunn till exempel.
Hade det varit upp till vetenskapen hade vi förmodligen jobbat alla dagar, men lite mindre varje dag. Det vore ju det mest logiska, kanske det psykologiskt mest inkorrekta så det är möjligt att vi hade kommit fram till att vi mår bäst med en 2-dagars helg ändå.

Men som samhället är skapt idag beror helgen på kristendomen.

Så det är verkligen:

Thank god it’s friday!

Såhär funkar min hjärna också:

Den här är bara underbart härlig och djup. Jag kan känna såhär ibland, och jag gillar det.

Flumm, eller ordbajseri som jag gillar att kalla det, är ett fantastiskt verktyg. Det kan användas när man vill trycka ner en nation på knä (USA), vill säga någonting som inte är tillåtet att säga eller bara vill fördriva tid.

I min åsikt finns det tre kategorier man kan indela flummet i.

Nummer ett – Vilseledande
När du använder flumm för att vilseleda någon så har du ett svar, du vet exakt vad som pågår och använder flummet högst planerat och taktiskt. Du kan använda det för att få någon att göra något de inte borde göra, du kan få folk att göra saker mot deras vilja, du kan få dem att omedvetet fullfölja din vilja.
Exempel:
Du har fått i uppdrag att säga till din chef hur många som skall komma på personalfesten, du orkar inte.
Arbetskamrat: “Tja, du, vet du när personalfesten skall vara?”
Du: “Nej, alltså, jag vet att det ska vara den kvällen och där. Riktigt när det skall vara vet jag inte, men jag tror kalle vet det. Eller ännu bättre – chefen – han måste ju veta det! Vet du vad? Gå upp till chefen, han är nog på andra våningen, och fråga honom, jag tror jag hörde honom säga att han ville att man skulle komma till honom om man hade några frågor, är inte riktigt säker men tror det var så. När du är där uppe, kan du säga till honom att Fred, Kalle och jag också kommer på festen?”
Arbetskamraten kommer tro att du verkligen är intresserad av att ge honom informationen men att du helt enkelt inte har den.

Nummer två – Undvikande av svar
Alla politikers favoriter. När man inte har eller inte vill ge ett definitivt svar.
Förklaras bäst i exempel:
Journalist: “Tycker du verkligen det är moraliskt att agera såhär?”
Politiker: “Först och främst måste man ju definiera vad moral är. För en sak är ju säker, moral för dig och moral för mig behöver inte vara samma, och det är definitivt inte samma för någon som bor i ett U-land.”

Nummer tre – Frånvaro av tanke
Den största anledningen folk flummar eller ordbajsar är denne. När det helt enkelt inte finns någon tanke bakom det överhuvudtaget. Uppkommer väldigt ofta på sena kvällar och med viss mängd alkohol i kroppen.
Detta är med stora mått den mest roliga typen av flumm. Den uppkommer som lågkvalité skämt, kallprat eller totalt skitsnack.
Exempel:
Han: “Tänk om man skulle ha katapulter som sköt människor över stan istället för att ha bilar.”
Jag: “HAHAHA, fan va fett! Och typ, linbanor och skit, man måste ju kunna landa på nått, så det får vara nät typ överallt”
Han: “…”
o.s.v. tills någon tröttnar.

Vilken typ tror du detta var?

Klockan är snart 12 på natten.

Skulle ha sovit för en timme sen. Det är det vanliga igen. Tillbaka till rutinen, tillbaka till sömnlösheten, tillbaka till att lägga sig för sent, stiga upp för tidigt, vara skittrött. Måste klara mig, måste…

Kan inte sluta tänka, kan inte sluta snurra allting.

Kärlek, vänskap, fritid, fotografi, träning.

Allt är en del av att vara en människa, men varför?
Till vilket syfte? Till vilket ändamål? Kommer det någonsin ta slut?
Kommer jag någonsin få det jag vill?

Jag är till och med rädd för att säga vad jag vill så hur ska jag någonsin kunna få det?

Jag vill ha en terapeut, någon fullständigt objektiv, som inte känner mig, som inte känner mina vänner, som inte känner min situation, som kan göra en objektiv bedömning av mig, min vilja, mitt syfte.

“Jag pallar inte längre”
Men det är inte ens så, det är samma känsla, men det är inte ens så. Det handlar inte om mig längre, det känns som att saker är bortom min kontroll och jag gillar inte det.
Jag vill ha svar, men de verkar aldrig komma, så jag sätter mig ner, sätter på serierna… och försvinner.