Det kommer bli svårt att skriva den här artikeln med enbart påståenden och åsikter som jag själv tror är sanna och inte driva in i självömkan, som är påståenden man inte tror på men som känns skönt att säga för att det konfirmerar ens känslor. Men jag ska göra mitt bästa.

Idag tänker jag mer på den gångna tiden än igår.
Det vill säga på Helena.
Jag tänker inte på att jag vill ha tillbaka förhållandet, det har jag inte tänkt på de senaste 10 månaderna minst.
Jag tänker inte på varför förhållandet tog slut, det har jag inte tänkt på de senaste typ 6 månaderna.
Jag tänker på hur vi betedde oss, inte bara jag, och inte bara hon.

Jag ska ge dig lite backstory.
Efter att vi gjorde slut och ett par veckor senare blev det lite missförstånd och svårigheter. Huvudsaken var under DreamHack, jag hade gått med på att sjutsa henne hem och på så sätt lovat detta. Hon pratar inte med mig under hela veckan i jönköping, sista dagen stiger jag upp vid 10-11 på morgonen och vill sticka hem så jag får köra i ljuset. Det är jävligt drygt att köra 3 timmar i mörker och regn (ännu värre ensam).
Men jag väntar på henne, jag vet att hon vill vara med på slutmiddagen kl 17. Jag väntar till dess och strax innan kl 17 lyckas jag hitta henne för att prata med henne. Då säger hon att hon inte vill åka med mig och skall åka med någon annan. Jag blir självklart upprörd eftersom jag väntat jävligt länge på henne utan att höra av henne, men ännu argare över att hon inte ens säger “men tack ändå” eller någonting alls. Bara “Jag ska åka med någon annan.”

Detta resulterar i att jag blir sur på henne, och hon blir sur på mig för att jag blev sur på henne, skumt tycker jag, men okej, på sätt och vis kan jag nu i efterhand förstå det.

Allt detta resulterar i att vi inte pratar med varandra på typ 3 månader.
Av många olika skäl från min part och jag vet inte varför hon inte pratade med mig.

Men jag inser nu att jag var rätt så idiotisk jag med, jag var fetskallad och småsint, faktiskt. Jag hade lika väl kunnat börja prata med henne när som helst, om jag hade klarat upp missförståndet en vecka senare hade det kanske inte alls varit samma sak som idag.

Idag är det nämligen så att jag kan inte träffa eller prata med henne normalt. När jag börjar prata med henne förändras jag och blir typ helt fientlig nästan, jag övertolkar allting och tar till mig så mycket och är helt överkänslig mot allt hon säger.
Exempel från ett samtal vi hade för nån vecka sen:
Jag: “Jag ska förmodligen plugga teknisk fysik eller elektroteknik”
Hon: “Det låter tråkigt och jobbigt.”

Jag vet att hon tycker det låter tråkigt och jobbigt, jag vet att hon tycker det, hade det varit vem som helst annars hade jag inte brytt mig det minsta, inte gett det en andra tanke. Men just för att det var henne så tog jag åt mig, det kändes som hon förolämpade mig och mina drömmar, “Jaha, så mina drömmar är tråkiga och jobbiga, tack så jävla mycket” är min tanke.

Jag önskar jag kunde prata normalt med henne och träffa henne och ha en trevlig stund, som vilken vän som helst. Jag vill prata med henne och försöka klara upp allting och bli vän med henne igen.
Men jag tror helt ärligt på att hon inte har något intresse alls av att prata med mig eller klara upp saker, jag tror inte ens hon anser att det finns något att klara upp. Hon har sitt nya liv nu med sin perfekta pojkvän i sin perfekta lägenhet i perfekta växsjö.

Slutsatsen jag kommer till där är att hon helt enkelt inte vill ha mig som vän.
Men det är tror jag är självömkan, jag tror i alla fall det finns en möjlighet att hon vill ha mig som vän, jag tror bara inte hon har någon som helst önskan att anstränga sig för att få det så.

Ärligt talat ser jag inte varför hon borde anstränga sig. Hon har ju allt hon behöver.
Det har jag med, men det känns ändå synd. Hon var en bra vän.

Den 1 November, i övermorgon, kommer jag ha varit singel i ett helt år.

Det är ettårsdagen för att fira hur lätt Helena lyckades kapa mig ifrån sitt liv.
Jag trodde ärligt talat att jag skulle må sämre vid det här datumet, men det gör jag inte. Förmodligen helt och hållet på grund av att jag har vänner som jag älskar.
Speciella tack till David och Emma, ni är sötast.

Självklart har massa andra människor hjälpt mig också, Emanuel, Jonas, Fidde.

Jag vet att jag hade varit sjuuukt mycket mer deprimerad under det föregående året och efter Helena gjorde slut om det inte varit för dig David. Du är och kommer alltid vara en mentor.
Jag hade inte mått alls lika bra den senaste tiden, med jobb och hela rutinsaken och allting om det inte hade varit för dig Emma, du visar sån enorm styrka om och om igen men du vet inte om det, tack för att du håller mig sällskap och tack för att du gett mig någon att krama på då och då.

Men ikväll tänker jag inte så mycket på gamla tider.

En speciell människa bor i mina tankar, de är konstant upptagna.
Varför? Och vad är dessa tankar som snurrar?

Har du någonsin känt att du älskar någonting och hatar det samtidigt?
Du mår bra av det och känner att det är en jättehärlig känsla, men samtidigt vill du att det skall bort. Så känner jag från stund till stund.
Men mestadels känns det bra, även om jag inte vet vad det är.

Nu ska jag försöka sova.

Puss på just dig!

På loopia.se är det gratis att registrera domäner (man får ett år gratis) som innehåller å, ä och ö.
Jag kollade ett par stycken som skulle kunna bli populära men hittade inga lediga.
Sen kollade jag självmordisk.se och tyckte den var så bisarr och skumt härlig på något sätt så jag registrerade den.
Behåller kanske inte den mer än ett år och jag vet inte vad jag ska använda den till, men den riktar till den här bloggen för tillfället.
Om du använder IE6 så kommer den ju dock inte fungera eftersom IE suger sjukt kraftigt.
Till din räddning kommer dock IE7 om ett tag, den kommer nog också suga väldigt mycket kraftigare än Firefox, så du kan lika gärna byta nu.

Hej allihopa.

Jag har fått lite konstruktiv kritik på mitt förra inlägg som var mitt första seriösa på väldigt länge.

Bland annat var kritiken att jag har en tendens att skriva för långt. Onödigt långt.
Jag skall alltså härmed försöka korta ner mina inlägg lite och skriva liiiite mindre bara rakt ifrån huvudet och kanske försöka korta ner det till bara det viktiga, men ändå försöka behålla livligheten och personligheten i inläggen.

Det borde ju göra det mer intressant att läsa också.

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg av “Hanna”, tack så mycket!
Jag älskar också att blanda in matematik (eller fysik) i allt :p
Men vem är du? :p
Jag känner två Hanna, men den ena trodde jag stavade med h på slutet och den andra har jag inte direkt pratat särskilt mycket med. Kommentera gärna igen och lämna lite mer av din identitet.

Nu ska jag återgå till att passa mammas hund. Det vill säga titta på TV och äta godis.

Puss

Jag funderade nyss angående påstående, deras validitet och säkerhet.

Jag har gjort många påståenden genom tiderna som visat sig vara väldigt falska. Just nu tänkte jag inte dra upp några specifika exempel men ni har säkert exempel ni kan tänka på själva som ni själv har tillverkat.

Jag har genom tiderna försökt dra mig från att yttra påståenden som jag vet kan bli falska i framtiden. Alltså tidsbaserade påståenden, åtminstone de som grundar sig i väldigt långa tidsperspektiv (orden alltid och aldrig till exempel).
Detta är ett ämne som jag tillägnat mycket tanke, speciellt då jag var i ett förhållande och någon gång då och då råkade yttra ett av de här förbjudna orden.

Jag vill i följande text försöka bevisa att dessa uttryck inte är några man skall undvika, då påståendena inte förändras i validitet utan det är enbart förutsättningarna och omständigheterna som förändras.

Jag har kommit fram till att påståenden är mycket som matematiska formler.
Man ställer upp ett påstående baserat på ett antal variabler som man antar värdet på.

Detta betyder att jag kanske till exempel drar ett påstående som:
“Jag kommer aldrig såra dig”

Detta påståendet är baserat på en del variabler, vissa självklara och konstanta som vem ‘du’ är och innebörden av ‘aldrig’, vilket i ett normalt exempel innebär så länge som vi båda kommer att känna varandra.

Redan från grunden ser vi här att variabeln ‘du’ ses som en konstant. Under förutsättningen att människan man säger detta till förändras kan påståendet komma till att bli “falskt”. Till exempel om den personen man riktar sig till begår en hemsk handling mot en älskad eller om den personen man riktar sig till sårar en själv på något hemskt sätt först. I dessa fallen kan det ju på så sätt komma upp omständigheter då man faktiskt är tvungen att såra motparten.
Det finns ett oändligt antal exempel på hur människan man riktar detta till förändras och validiteten av påståendet ser ut att förändras.

Jag skall nu argumentera för att påståendet dock behålls sant, detta genom att visa ett kort exempel på en matematisk ekvation.

5 = Y + Z
5 är här påståendet, Y och Z är påståendets variabler som vi antar ett värde på.
I det här exemplet antar vi variablernas värde till;
Y = 3;
Z = 2;
Vi får alltså ett sant påstående där 5 = Y + Z.

Men om vi nu antar att personen vi riktar detta till, Y, förändras på ett av ett oändligt antal sätt till 4 kommer vi få konsekvensen att
5 != Y + Z

Vårt ursprunliga påstående stämmer alltså inte med de antagna värdena.
Men vårt ursprunliga påstående 5 = Y + Z är ju fortfarande sant, det är nämligen så att den här ekvationen har ett oändligt antal lösningar (om vi räknar med decimaltal).

Det är alltså de antagna värdena som är fel.

Vilken matematiker som helst skulle säga att 5 = Y + Z är en helt valid ekvation, men i fallet då vi har antagit värdena 4 och 2 på Y och Z blir ekvationen falsk.

Ekvationen är alltså grundläggande korrekt, våra antaganden är fel.

Detta innebär att oavsett vilket påstående vi gör i livet där påståendet innehåller ett antagande om framtiden, så kommer detta påståendets förutsättningar enbart vara statistiskt korrekta. Vi chansar alltså på att förutsättningarna kommer vara såhär.

I korta tidsperspektiv kan detta verka trivialt, men i påståenden som innehåller alltid och aldrig kommer vi alltid ha fel och aldrig ha rätt.

Varför skall vi då yttra dessa saker om vi alltid kommer att ha fel?
Jag visade tidigare att det inte är påståendet som är grundläggande felaktigt utan det är påståendets förutsättningar, det är våra antanden som är inkorrekta.
Därför ges alla typer utav dessa påståenden med en underförstådd överenskommelse.

“Jag kommer aldrig såra dig. [Under förutsättningen att varken du eller jag förändras]”

Så fort ‘du’ eller ‘jag’ förändras kommer påståendets förutsättningar förändras och våra antaganden är icke korrekta, detta lämnar påståendet meningslöst och det löses upp och är så kallat icke-gällande längre.
Om vi fortfarande anser, under de nya förutsättningarna, att påståendet gäller måste påståendet upprepas, om detta görs underförstått av båda parterna är detta alldeles utmärkt. Men om någon av vardera part betvivlar att påståendet gäller under de nya förutsättningarna måste det upprepas verbalt.
Om då i detta exempel jag fortfarande anser att jag inte kommer såra dig och ‘du’ betvivlar att detta gäller under de nya antagandena måste jag upprepa påståendet verbalt.
I den här handlingen av att upprepa utförs en aktion motsvarande att ändra siffran 5 i vår exempelekvation.

Häng med nu och tänk lite extra noga för här är slutsatsen:

Detta innebär alltså att vid ett upprepande av ett påstående med förändrade antaganden och förutsättningar, även om det så är exakt samma ord, kommer påståendet i sig själv förändras.

Jag mottar väldigt gärna kommentarer på detta inlägg.

Idag har inte hänt något, precis som vilken annan söndag som helst.

Jag har egentligen inget att skriva. Allt rullar på rätt bra, går som vanligt.

Jag har en väldigt stor lust att köpa böcker just nu bara. Tyvärr har jag aldrig ork till att läsa dem bara, men jag älskar att ha böcker, få böcker jag beställt och köpa böcker.
Det är en skum känsla av att jag vet att det finns massa information i dem, som sagt orkar jag dock inte ta den till mig. Oftast i alla fall.
Men vi får se, det kanske ändras i framtiden.

Ska försöka sova snart, jobb igen imorgon.

Hej
Jag håller på att testa att skriva lite genom Google Docs för att senare publisera direkt till min WordPress blog. Google säger att det skall funka fint, så vi får ju se hur det blir.
Hade varit coolt om det funkat som det skulle.

Tyvärr så lär det ju inte funka att ställa in kategori härifrån. Meen men.. Lite sånt får man väl acceptera.
Kan man bara publicera och länkar och sånt funkar härigenom. Kanske till och med bilder, så hade det ju varit fantastiskt faktiskt.

Jag kan passa på att länka till en intressant artikel jag läste idag:
http://www.newscientisttech.com/article…
Den handlar om organiska datorer, rätt cool utveckling.

Mitt förra inlägg väckte lite känslor hos en speciell någon
Och jag måste återigen förtydliga att jag inte menar något illa mot YouTube.
Det var enbart spekuleringar och funderingar, inte några fasta slutsatser som jag tog för att vara fakta eller någonting annat av den typen.

Där har vi en kille som kan sina saker.
Dogbert är mästaren av allt!
Snygg dessutom.

Och med det avslutar jag detta skumma inlägg.

Puss på dig.

På grund av en diskussion tidigare idag började jag tänka på YouTube, dess användare och tillämpningar.

Jag måste inleda med att säga att jag har en högst icke-insatt roll i YouTube. Jag har känt till sidan mer eller mindre sen den startade och har varit insatt i tekniken som används och tidigare än YouTube varit någorlunda insatt i Google Video vilken använder i stort sett samma teknik. Speciellt nu efter uppköpet.

Jag har dock lyckats dra några obildade slutsatser i ämnet trots allt.

Jag ser tre syften med YouTube.
Publicera roliga videoklipp som de snott av någon annan. Jag tror en majoritet av sidans besökare kommer till sidan på grund av dessa. Jag själv har i över ett år kommit till sidan enbart för att folk länkat till roliga videoklipp, tidvis har jag gått in där för att leta efter dem själv också. Det finns självklart en uppsjö av dessa och innehåller massvis med trevlig underhållning. Även om de är olagliga och bryter mot upphovsrättslagen som jag bryr mig så lite om.

Det andra syftet är att ha en personlig videoblog. Med detta menar jag en videoblog med inte särskilt seriösa eller välredigerade inlägg som kan handla om allt från när de var i affären häromdagen till deras livs största gåta. Ungefär.
Jag finner de här klippen måttligt ointressanta då jag personligen inte känner människan.

Sedan finns det en tredje typ. Det är de seriösa videoskaparna. Det är de här människorna som publicerar nyhetsklipp, argumentation och samhällskritik. I den här kategorin placerar jag även de människor som lägger ner mycket tid på att filma material och sedan framförallt redigera filmerna på ett seriöst sätt. Det innebär; klippa bort skräpet, använda olika vinklar, köra om scener, men framförallt filma mer material än det som visas i filmen.

Den sistnämnde kategorin är den som jag är väldigt intresserad av att lära mig mer av. Jag är även intresserad av att lära mig hur de olika filmerna är utspridda över de här olika kategorierna. Eftersom det är ett så pass stort community och det finns så extremt olika intressen med det, jag tror communityt startades för den tredje kategorin av filmskapare. Men växte stort på grund av den första och till viss grad andra kategorin.

De problemen jag ser är att den tredje gruppen skulle ha väldigt svårt att få ut sitt material till massan. Hur omvandlar man killen som går in på sidan för att titta på när folk blir sparkade i skrevet, till en kille som lägger ner tid och tankekraft på att studera åsikter och, jag vill kalla det framträdanden.
Som vanligt är det den obildade massan (som jag själv) som förstör essensen och renheten av ett seriöst community. Men samtidigt är det samma massa som ger publicitet och besökarsiffror, och även till viss grad besökare av de seriösa filmerna i ett senare skede.

Vad har YouTube varit?
Vad är YouTube idag?
Vad kommer YouTube bli?

Den obildade massan växer storartat sedan uppköpet av Google. Eftersom det finns i nyheterna blir det en naturlig boom. Hur många kommer stanna? Kommer vi få en YouTube bubbla?

Man kan säga i slutsats att YouTube sannerligen är en plats av extrem variation.
Där finns allt på grund av dess medlemsantal, men hur integreras de olika delarna av communityt? Uppskattar de seriösa de oseriösa?
Det är en fantastisk plats att studera mänskligt beteende och framförallt en plats med tusentals timmar av underhållning. Men hur kan man få ut någonting mer än underhållning på ett bra sätt?
Kan man få ut någonting mer än underhållning?

Många frågor lite svar.
Om du har svar på någon av dem får du gärna kommentera, skicka mig ett mail eller göra en reply post i din egen blog.

Hejsan.

Idag var en lite spännande dag på jobbet, som igår fast värre.
Vi har de senaste dagarna städat som galningar för att kunderna skulle komma och titta på produktionen och sånt där. Grejen var att vi städade oresonligt mycket och typ städade undan verktyg och saker vi använder vilket betyder att vi arbetar mycket saktare. Att arbeta sakta i en tid då vi har ett stort släp (ligger efter med produktleveranser) är inte särskilt bra. Men men.
Kunderna var alltså på besök idag då, och såhär gick det till: De stod bredvid produktionsområdet medan Nicklas (arbetsledaren) berättade lite om hur arbetet gick till. Sen gick de vidare.

Lönt att städa?!

Efter detta fick vi in en polsk slav.. *hrm* ursäkta.. “Arbetare”.
Han kan inte ett ord svenska och högst 3 ord engelska, vilket innebär att kommunikation är en omöjlighet förutom via kroppsspråk. Visst, människan har ett väldigt uttryckligt kroppsspråk och sådär, men hur förklarar man “Sätt på distansen på skruven, kolla så att där inte är något skräp och om det är det så använd verktyget som ligger där borta” med kroppspråk?
Jag skulle ju kunna tänka mig ett sätt, men det är inte särskilt effektivt. Som tur är har vi en annan polack på fabriken som kan bra svenska också, så han har agerat tolk hela dagen, vilket betyder att hans arbete har gått ogjort istället. Jag hoppas fan den här polacken jobbar snabbt sen när han kommer igång annars har han varit långt mer möda än vad det har varit värt.

Jag tänker konstant på när Mr Burns anställer en polack i Simpsons och säger:
“Work hard Zutroi and each day you’ll get a shiny new penny!”

Vilket är ungefär samma sak här. Polackerna tjänar ungefär hälften av vad jag gör, och jag tjänar inte särskilt mycket. Totalt fick vi in 5 stycken på fabriken idag tror jag, varav en i vår avdelning.

Jag hade planerat att skriva ett inlägg om Emanuels och min Dystropi också. Någonting vi diskuterade på vägen hem från jobb. Men det får bli senare, försöker spacea ut de långa inläggen lite så att folk orkar läsa.

Till dig som förstår innebörden av följande:
I’ve caught you a delicious bass!

Puss och kram allihopa!
Hörs någon annan gång…

Som ni som känner mig vet är jag två gånger årligen arrangör av spelet The DreamHack Game.

Kort sammanfattning
Det är ett spel som innehåller ett antal uppgifter, varje uppgift är en gåta som skall lösas, det kan vara i form av kod, bilder (rebus) och massa andra kluriga saker som skall listas ut. Ofta är syftet att lista ut vad målet av gåtan är och då kan man lösa det. Uppgifterna är skapade för att skapa en “aha-upplevelse” när man löser dem.
Vilket i sig kan vara väldigt svårt.

Min uppgift första gången var att programmera det jag kallar för uppgifts-levererings-systemet. Vilket sammanfattar applikationen i kort. Den skall leverera uppgifterna. Detta är i form av en webbsida eftersom det är den typen av programmering jag kan.

Programmet
Syftet med programmet är att det skall ge spelaren uppgiften, sen ge spelaren en möjlighet att ange ett lösenord och om det är rätt skall han komma vidare till nästa uppgift, är det fel får han vänta 30 sekunder innan han kan försöka igen (för att undvika bruteforce). Programmet håller också koll på vilken nivå alla spelare är, vilken tid de klarade diverse nivåer och användarinformation som plats, namn, e-post osv.
De senare sakerna skall man kunna komma åt genom någon form av adminsystem.
Programmet skall även ge användaren dess placering när den har klarat etapp 1 och etapp 2. Då spelet är uppdelat i dessa etapper, utspelade på olika dagar.
Programmet kan egentligen vara skapat i vilket språk som helst, sålänge det kan levereras väldigt lätt till spelarna och det är säkert. Det skall självklart inte gå att bakåtkompilera någonting för att få ut lösenord eller diverse saker, bakåtkompilering är någonting som våra spelare väldigt ofta sysslar med på våra flash uppgifter och får på så sätt en fördel.

Det finns ett program färdigt. Det är kodat i ASP.NET och det är det systemet som vi använde sist. Där fanns en bugg som är lätt att fixa men annars är systemet komplett och fungerande, det behöver bara en ny design som jag helst inte gör (eftersom jag suger på design). Dock kan programmet kodas om till PHP om folk vill ha det så och isåfall kan vi ändra strukturen och göra det bättre samtidigt.

Uppgifter
Uppgifterna har skapats av båda deltagarna i teamet, till stor del. Ibland större del hos den ena än den andra, speciellt eftersom jag första gången bara var programmerare.

För att skapa uppgifterna krävs kreativt tänkande (!), grundläggande kunskap i kryptering, binära, hexagonala och oktala räknesystem. Dessutom krävs helst någon form av grundläggande kunskap för photoshop, programmering och diverse andra hjälpfulla saker. Kunskap i Matematik och Fysik hjälper.
En uppgiftsskapare skall helst vara påläst i många olika ämnen och författare från Shakespeare till Stephen Hawking.

Något som är väldigt eftertraktat är någon som är bra på att skriva dikter dessutom, alltså gåtor i form av dikter.

Men självklart är den största meriten engagemang!

Hjälp
Jag skriver det här eftersom jag behöver hjälp.

Just nu är jag fortfarande programmerare/uppgiftsskapare, men behöver avlastning på båda områdena. De senaste gångerna har jag hanterat programmeringen helt själv och om det blir någon bugg vill jag gärna ha ett andra öga som kan titta på koden eftersom det blir lättare att hitta buggen. Dessutom kan de hjälpa till med att skapa ett säkrare system och hitta mina misstag och utveckla det i samspel med mig. Goda uppgiftsskapare är svåra att hitta så om ni känner någon eller är någon som passar in på beskrivningen ovan och är intresserade så hör gärna av er.

Det kan hända att jag inte kan få ledigt ifrån jobb för att närvara DreamHack och kommer isåfall att lämna över titeln till någon som jag anser är kvalificerad nog att sköta spelet.

Jag hoppas på att få 1 eller helst 2 killar/tjejer till teamet som är kompetenta, roliga, sjyssta. Avslappnad stil och jag hoppas på att vi kan skapa en skön DH-känsla tillsammans.

Sist lade jag väl kanske ner 12 timmar koncentrerad kodning på projektet innan DH och oräkneliga timmar funderande över uppgifter.

Under DH arbetar vi ingenting om allting går som det skall. Vilket det sällan gör.
Det som hänt tidigare är hårdvaruproblem med server, vilket innebär spring till och från för att se vad som händer och i värsta fall tillkalla tech.
Det andra som har hänt är buggar i systemet och isåfall är det nödkodning som gäller, förr-förra DH satt jag 8h sträck och fulkodade för att försöka hitta en bugg, och vi var tvungna att skjuta lite mer på släppet hela tiden.
Det kan alltså bli bitvis stressigt, men om man gör ett bra förarbete slipper man under- och efterarbete.

Jag hoppas du tycker det skulle verka intressant.

För att ansöka eller visa intresse så skicka ett mail till ique@3h.se
Berätta lite om dig själv och varför du vill göra detta.
Att ansöka till Game är än så länge meningslöst då jag inte kommer åt ansökningarna som ‘GA’.

Vi hörs.