Det kommer bli svårt att skriva den här artikeln med enbart påståenden och åsikter som jag själv tror är sanna och inte driva in i självömkan, som är påståenden man inte tror på men som känns skönt att säga för att det konfirmerar ens känslor. Men jag ska göra mitt bästa.

Idag tänker jag mer på den gångna tiden än igår.
Det vill säga på Helena.
Jag tänker inte på att jag vill ha tillbaka förhållandet, det har jag inte tänkt på de senaste 10 månaderna minst.
Jag tänker inte på varför förhållandet tog slut, det har jag inte tänkt på de senaste typ 6 månaderna.
Jag tänker på hur vi betedde oss, inte bara jag, och inte bara hon.

Jag ska ge dig lite backstory.
Efter att vi gjorde slut och ett par veckor senare blev det lite missförstånd och svårigheter. Huvudsaken var under DreamHack, jag hade gått med på att sjutsa henne hem och på så sätt lovat detta. Hon pratar inte med mig under hela veckan i jönköping, sista dagen stiger jag upp vid 10-11 på morgonen och vill sticka hem så jag får köra i ljuset. Det är jävligt drygt att köra 3 timmar i mörker och regn (ännu värre ensam).
Men jag väntar på henne, jag vet att hon vill vara med på slutmiddagen kl 17. Jag väntar till dess och strax innan kl 17 lyckas jag hitta henne för att prata med henne. Då säger hon att hon inte vill åka med mig och skall åka med någon annan. Jag blir självklart upprörd eftersom jag väntat jävligt länge på henne utan att höra av henne, men ännu argare över att hon inte ens säger “men tack ändå” eller någonting alls. Bara “Jag ska åka med någon annan.”

Detta resulterar i att jag blir sur på henne, och hon blir sur på mig för att jag blev sur på henne, skumt tycker jag, men okej, på sätt och vis kan jag nu i efterhand förstå det.

Allt detta resulterar i att vi inte pratar med varandra på typ 3 månader.
Av många olika skäl från min part och jag vet inte varför hon inte pratade med mig.

Men jag inser nu att jag var rätt så idiotisk jag med, jag var fetskallad och småsint, faktiskt. Jag hade lika väl kunnat börja prata med henne när som helst, om jag hade klarat upp missförståndet en vecka senare hade det kanske inte alls varit samma sak som idag.

Idag är det nämligen så att jag kan inte träffa eller prata med henne normalt. När jag börjar prata med henne förändras jag och blir typ helt fientlig nästan, jag övertolkar allting och tar till mig så mycket och är helt överkänslig mot allt hon säger.
Exempel från ett samtal vi hade för nån vecka sen:
Jag: “Jag ska förmodligen plugga teknisk fysik eller elektroteknik”
Hon: “Det låter tråkigt och jobbigt.”

Jag vet att hon tycker det låter tråkigt och jobbigt, jag vet att hon tycker det, hade det varit vem som helst annars hade jag inte brytt mig det minsta, inte gett det en andra tanke. Men just för att det var henne så tog jag åt mig, det kändes som hon förolämpade mig och mina drömmar, “Jaha, så mina drömmar är tråkiga och jobbiga, tack så jävla mycket” är min tanke.

Jag önskar jag kunde prata normalt med henne och träffa henne och ha en trevlig stund, som vilken vän som helst. Jag vill prata med henne och försöka klara upp allting och bli vän med henne igen.
Men jag tror helt ärligt på att hon inte har något intresse alls av att prata med mig eller klara upp saker, jag tror inte ens hon anser att det finns något att klara upp. Hon har sitt nya liv nu med sin perfekta pojkvän i sin perfekta lägenhet i perfekta växsjö.

Slutsatsen jag kommer till där är att hon helt enkelt inte vill ha mig som vän.
Men det är tror jag är självömkan, jag tror i alla fall det finns en möjlighet att hon vill ha mig som vän, jag tror bara inte hon har någon som helst önskan att anstränga sig för att få det så.

Ärligt talat ser jag inte varför hon borde anstränga sig. Hon har ju allt hon behöver.
Det har jag med, men det känns ändå synd. Hon var en bra vän.

Den 1 November, i övermorgon, kommer jag ha varit singel i ett helt år.

Det är ettårsdagen för att fira hur lätt Helena lyckades kapa mig ifrån sitt liv.
Jag trodde ärligt talat att jag skulle må sämre vid det här datumet, men det gör jag inte. Förmodligen helt och hållet på grund av att jag har vänner som jag älskar.
Speciella tack till David och Emma, ni är sötast.

Självklart har massa andra människor hjälpt mig också, Emanuel, Jonas, Fidde.

Jag vet att jag hade varit sjuuukt mycket mer deprimerad under det föregående året och efter Helena gjorde slut om det inte varit för dig David. Du är och kommer alltid vara en mentor.
Jag hade inte mått alls lika bra den senaste tiden, med jobb och hela rutinsaken och allting om det inte hade varit för dig Emma, du visar sån enorm styrka om och om igen men du vet inte om det, tack för att du håller mig sällskap och tack för att du gett mig någon att krama på då och då.

Men ikväll tänker jag inte så mycket på gamla tider.

En speciell människa bor i mina tankar, de är konstant upptagna.
Varför? Och vad är dessa tankar som snurrar?

Har du någonsin känt att du älskar någonting och hatar det samtidigt?
Du mår bra av det och känner att det är en jättehärlig känsla, men samtidigt vill du att det skall bort. Så känner jag från stund till stund.
Men mestadels känns det bra, även om jag inte vet vad det är.

Nu ska jag försöka sova.

Puss på just dig!

På loopia.se är det gratis att registrera domäner (man får ett år gratis) som innehåller å, ä och ö.
Jag kollade ett par stycken som skulle kunna bli populära men hittade inga lediga.
Sen kollade jag självmordisk.se och tyckte den var så bisarr och skumt härlig på något sätt så jag registrerade den.
Behåller kanske inte den mer än ett år och jag vet inte vad jag ska använda den till, men den riktar till den här bloggen för tillfället.
Om du använder IE6 så kommer den ju dock inte fungera eftersom IE suger sjukt kraftigt.
Till din räddning kommer dock IE7 om ett tag, den kommer nog också suga väldigt mycket kraftigare än Firefox, så du kan lika gärna byta nu.

Hej allihopa.

Jag har fått lite konstruktiv kritik på mitt förra inlägg som var mitt första seriösa på väldigt länge.

Bland annat var kritiken att jag har en tendens att skriva för långt. Onödigt långt.
Jag skall alltså härmed försöka korta ner mina inlägg lite och skriva liiiite mindre bara rakt ifrån huvudet och kanske försöka korta ner det till bara det viktiga, men ändå försöka behålla livligheten och personligheten i inläggen.

Det borde ju göra det mer intressant att läsa också.

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg av “Hanna”, tack så mycket!
Jag älskar också att blanda in matematik (eller fysik) i allt :p
Men vem är du? :p
Jag känner två Hanna, men den ena trodde jag stavade med h på slutet och den andra har jag inte direkt pratat särskilt mycket med. Kommentera gärna igen och lämna lite mer av din identitet.

Nu ska jag återgå till att passa mammas hund. Det vill säga titta på TV och äta godis.

Puss

Jag funderade nyss angående påstående, deras validitet och säkerhet.

Jag har gjort många påståenden genom tiderna som visat sig vara väldigt falska. Just nu tänkte jag inte dra upp några specifika exempel men ni har säkert exempel ni kan tänka på själva som ni själv har tillverkat.

Jag har genom tiderna försökt dra mig från att yttra påståenden som jag vet kan bli falska i framtiden. Alltså tidsbaserade påståenden, åtminstone de som grundar sig i väldigt långa tidsperspektiv (orden alltid och aldrig till exempel).
Detta är ett ämne som jag tillägnat mycket tanke, speciellt då jag var i ett förhållande och någon gång då och då råkade yttra ett av de här förbjudna orden.

Jag vill i följande text försöka bevisa att dessa uttryck inte är några man skall undvika, då påståendena inte förändras i validitet utan det är enbart förutsättningarna och omständigheterna som förändras.

Jag har kommit fram till att påståenden är mycket som matematiska formler.
Man ställer upp ett påstående baserat på ett antal variabler som man antar värdet på.

Detta betyder att jag kanske till exempel drar ett påstående som:
“Jag kommer aldrig såra dig”

Detta påståendet är baserat på en del variabler, vissa självklara och konstanta som vem ‘du’ är och innebörden av ‘aldrig’, vilket i ett normalt exempel innebär så länge som vi båda kommer att känna varandra.

Redan från grunden ser vi här att variabeln ‘du’ ses som en konstant. Under förutsättningen att människan man säger detta till förändras kan påståendet komma till att bli “falskt”. Till exempel om den personen man riktar sig till begår en hemsk handling mot en älskad eller om den personen man riktar sig till sårar en själv på något hemskt sätt först. I dessa fallen kan det ju på så sätt komma upp omständigheter då man faktiskt är tvungen att såra motparten.
Det finns ett oändligt antal exempel på hur människan man riktar detta till förändras och validiteten av påståendet ser ut att förändras.

Jag skall nu argumentera för att påståendet dock behålls sant, detta genom att visa ett kort exempel på en matematisk ekvation.

5 = Y + Z
5 är här påståendet, Y och Z är påståendets variabler som vi antar ett värde på.
I det här exemplet antar vi variablernas värde till;
Y = 3;
Z = 2;
Vi får alltså ett sant påstående där 5 = Y + Z.

Men om vi nu antar att personen vi riktar detta till, Y, förändras på ett av ett oändligt antal sätt till 4 kommer vi få konsekvensen att
5 != Y + Z

Vårt ursprunliga påstående stämmer alltså inte med de antagna värdena.
Men vårt ursprunliga påstående 5 = Y + Z är ju fortfarande sant, det är nämligen så att den här ekvationen har ett oändligt antal lösningar (om vi räknar med decimaltal).

Det är alltså de antagna värdena som är fel.

Vilken matematiker som helst skulle säga att 5 = Y + Z är en helt valid ekvation, men i fallet då vi har antagit värdena 4 och 2 på Y och Z blir ekvationen falsk.

Ekvationen är alltså grundläggande korrekt, våra antaganden är fel.

Detta innebär att oavsett vilket påstående vi gör i livet där påståendet innehåller ett antagande om framtiden, så kommer detta påståendets förutsättningar enbart vara statistiskt korrekta. Vi chansar alltså på att förutsättningarna kommer vara såhär.

I korta tidsperspektiv kan detta verka trivialt, men i påståenden som innehåller alltid och aldrig kommer vi alltid ha fel och aldrig ha rätt.

Varför skall vi då yttra dessa saker om vi alltid kommer att ha fel?
Jag visade tidigare att det inte är påståendet som är grundläggande felaktigt utan det är påståendets förutsättningar, det är våra antanden som är inkorrekta.
Därför ges alla typer utav dessa påståenden med en underförstådd överenskommelse.

“Jag kommer aldrig såra dig. [Under förutsättningen att varken du eller jag förändras]”

Så fort ‘du’ eller ‘jag’ förändras kommer påståendets förutsättningar förändras och våra antaganden är icke korrekta, detta lämnar påståendet meningslöst och det löses upp och är så kallat icke-gällande längre.
Om vi fortfarande anser, under de nya förutsättningarna, att påståendet gäller måste påståendet upprepas, om detta görs underförstått av båda parterna är detta alldeles utmärkt. Men om någon av vardera part betvivlar att påståendet gäller under de nya förutsättningarna måste det upprepas verbalt.
Om då i detta exempel jag fortfarande anser att jag inte kommer såra dig och ‘du’ betvivlar att detta gäller under de nya antagandena måste jag upprepa påståendet verbalt.
I den här handlingen av att upprepa utförs en aktion motsvarande att ändra siffran 5 i vår exempelekvation.

Häng med nu och tänk lite extra noga för här är slutsatsen:

Detta innebär alltså att vid ett upprepande av ett påstående med förändrade antaganden och förutsättningar, även om det så är exakt samma ord, kommer påståendet i sig själv förändras.

Jag mottar väldigt gärna kommentarer på detta inlägg.