Efter ett samtal med Jessica, och ett ännu längre samtal med Jonas om förhållande, tjejer och sex så har jag kommit fram till en rad saker om förhållande och min förhållning till dem.
I början av tvåan till mitten av trean hade jag ett och samma förhållande.
Under det senaste halvåret i trean har jag haft sällskap av det motsatta könet, myskvällar med film, tjejkompisar och dylikt, men absolut inte velat ha ett förhållande.
Efter ett halvår nu med singelliv så känner jag att jag börjar sakna fördelarna med ett förhållande.
Förhållande har både fördelar och nackdelar.
Fördelar med ett förhållande är framförallt någon att ge sin kärlek till. Där finns stabilitet, alltid någon där som stöttar dig, alltid någon där som säger att du är bäst och som säger att det inte finns någon annan som dig. Du har alltid någon där när du vaknar, du har någonting att leva för och någon som lever för dig (i det ideala förhållandet). Du får sex med någorlunda regelbundet intervall och du har alltid någon krypa in i famnen hos när det är kallt ute.
Nackdelarna med ett förhållande är framförallt att det är frihetsbegränsande.
Detta är ett väldigt trixigt ämne att prata om, det är åsikter som snabbt förändras mellan olika lägen och det är saker som varierar på vem man har förhållandet med.
Men med frihetsbegränsande menar jag sammandraget att man inte kan göra vad man vill, man måste tänka på sin partner. När man är ute och festar kan man inte kyssa någon, man kan inte ha en myskväll med en tjej och om en partner är svartsjuk så kanske det kan vara svårt att gå på bio med någon av det motsatta könet och krama någon annan så mycket man vill utan att behöva tänka på sin partner.
Som jag sade tidigare, detta är saker som ändras snabbt, när man är i ett förhållande (det ideala förhållandet återigen här) så vill man inte kyssa någon annan, så det problemet försvinner. I det ideala förhållandet är partnern inte heller så svartsjuk att man inte får krama vem man vill, gå på bio eller ha filmkväll med vem man vill utan att tänka på sin partner. Så dessa saker kan man alltså fortfarande göra med rent samvete.
Fortfarande anser jag att det kan vara något frihetsbegränsande.
Med allt gott följer något ont.
Så är det, detta är en konstant sanning.
Den stora frågan är, väger fördelarna över nackdelarna?
Svaret på den här frågan är aldrig entydigt och varierar från person till person, från förhållande till förhållande och från erfarenhet till erfarenhet.
I mitt tidigare långa förhållande tyckte jag att fördelarna övervägde nackdelarna med mått mätta i ljusets hastighet. Mot slutet av förhållandet jämnade det ut sig något men summan (fördelar (+) minus nackdelar (-)) fortfarande var positiv. Efter ett förhållande förändras människor något fruktansvärt, fruktansvärt snabbt och fruktansvärt mycket. Den personen jag var tillsammans med är inte idag samma person och jag tror inte summan fortfarande skulle vara positiv. Dock är tillbakablicken fortfarande positiv.
Det utormordentligt sköna med minnen är att de aldrig förändras, minnen är konstanta, har man ett positivt minne är minnet alltid positivt.
Att leta efter en partner innebär att leta efter ett förhållande där summan är positiv.
Det ideala förhållandet för mig är det förhållandet där summan är utan tvekan positiv.
Obestämdhetslagen säger att ett mått aldrig är konstant utan har viss obestämdhet (detta förstår man bäst om man har läst Fysik B), på grund av denna obestämdhet så måste förhållandet vara mycket positivt, förhållandet F >> 0.
Så om F >> 0 så är det ingen tvekan att förhållandet är värt.
Finns ingen tvekan att förhållandet är värt så finns det inte heller någon begäran att kyssa någon annan eller vara med någon annan sexuellt. Om förhållandet får en negativ summa eller ligger så nära noll att obestämdheten kan lägga förhållandet på den negativa sidan kommer bör man tänka om förhållandet och eventuellt göra slut på det.
Förhållande är någonting som är väldigt svårt att diskutera, alla har olika synpunkter på vad ett bra förhållande är. Alla ser olika fördelar och nackdelar med ett förhållande.
Alla har olika erfarenheter, goda och onda, alla letar efter någonting.
Något som är naturligt för människan är att längta efter något som den inte kan få, á la “gräset är alltid grönare på andra sidan”, detta i förhållande till tidigare erfarenheter och nuvarande sociala status (hos både vänner och det andra könet) tror jag avgör om en människa letar efter ett förhållande eller inte.
Något som jag tror är otvivelaktigt är dock som jag nämnde tidigare Den slutgiltiga frågan.
Den frågan som alla ställer sig inför ett förhållande, den frågan som alla försöker besvara innan de tar steget ut i kärlekslandet och ger sig ut på de riskfyllda markerna i hjärtat.
Den frågan är:
Är fördelarna större än nackdelarna?
Svaret blir olika beroende på vilken person man står inför, olika beroende på längtan, olika beroende på det momentana ögonblicket i livet.
De här sekunderna kan jag ärligt skriva att jag anser inte att F >> 0
Fördelarna överväger inte nackdelarna just nu.
Om 3 sekunder kan jag tycka annorlunda, beroende på vem jag står inför och de erfarenheter som de nästkommande 3 sekunderna kommer med.
Jag hoppas bara, när jag väl har tagit beslutet att fördelarna överväger nackdelarna, att du jag står inför tar samma beslut.
På grund av vissa tolkningar så tillägger jag att jag inte anser att man skall analysera ett förhållande, där skall man gå efter vad som känns rätt.
Jag anser dock att man skall analysera sig själv för att veta om man är redo för ett förhållande.
